Vi åkte till en skog vi inte varit i tidigare. Wilma är lite låg och trött för hon är mitt inne i en löpperiod. På kalhygget finns det både hallon och bra stenar.
Helena tog ledningen in i skogen.
Det här var mysigt en mosse att kuta runt på. Troy saknade sin springkompis Basse som var hemma hos sin husse.
Filosofen Troy hittade en stock med mjuk mossa som var perfekt att sitta en stund på.
Så här i mossens utkant fanns det en hel del fina vattenhål med gott skogsvatten
Troy gör vilka konster som helst för att få lite godis.
Så då var det dags att vända. Helena och Troy diskuterade om vilken väg som var bäst. Det började mörkna på himlen så det är viktigt med ett bra vägval så vi hinner undan det annalkande regnet.
Hemma i stan en kortis. Det skall tvättas och posten skall tas om hand. Vi går runt på våra ställen för att kolla att allt är ok. I morgon åker vi tillbaka till vagnen
Vi kom till Råttskogen och Troy intog den största stenen för att ha koll på allt. Du undrar varför den kallas den Råttskogen? Jo för några år sen var vi ett skogsröjargäng på 5 hundar här. Nere vid stora vägen började tre av oss att gräva som galningar i diket. Upp kommer en jätteråtta som snabbt togs om hand. Lite konstigt sa matte för de där stora brunråttorna brukar bara bo i bebyggelse. Nå jaa han var väl i sitt sommarbo på sin sista semester.
Marken verkar mättad på vatten. Förra gången vi var här var marken torr. Nu är det nästan som ett kärr med klart vatten.
Troy måste alltid ha koll på vad matte gör. Han tycker dessutom att vattnet i de tillfälliga sjöarna är väldigt gott.
I kanten på en av sjöarna stod en halvdränkt gammal riska. Matte tog upp den men den var bortom all räddning 🛟.
Matte vad gör du undrar Wilma och Troy? Rensar en Karl-Johan sa matte.
Hallå Christel vi är här. Vilken lycka de tomater hon har i krukor är hunderbara.
Kantarell vid kantarell det är ingen ände på dem. Vi gick här för ett litet tag sen och då fanns inga svampar alls. De måste ha växt i rekordfart.
Wilma visade på lite av skogens gula guld för matte.
Där stod det kantareller stora som paraplyer.
Troys stubbe! Första stället han markerade svamp på. Nu är hela stubben översållad med föränderlig tofsskivling och han är mäkta stolt över sin stubbe.
HALLÅ!! Vad har hänt här? Inga ostblommor kom genast hit och fixa det.
Kolla vad med svamp och så stora fina. De måste vara värda en massa tubost. Mattarna skrattar och säger att markera svamp i korgar är fusk.
Det var allt från mig denna gång. Ha det bra alla hälsar
Moha the bloggdog
Mohas Blogg 