Hösten är här.

Men sa Troy, matte vart ska du, vänta jag vill följa med. När hon försvann in på apoteket började det pipas. Jo det är sant att jag är en husse hund och Troy en mattegris.
Ja ja sa jag till honom hon kommer nog snart och sen satte jag mig i husses knä.

Troy på sin absoluta favoritplats. Därifrån har man koll på lilla skogen och gatan. Han ligger och mumlar när det är något han ogillar och får totalt hjärnsläpp när han ser katter, ekorrar och dylikt.

Skitväder! Ettan och tvåan var snabbt avklarade. Nu går vi hem. Troy gör gemensam sak med mig och leder matte kortaste vägen hem. Fast man kan ju alltid kasta ett getöga under bilarna för att se om det sitter någon katastrof där.

Matte öppna dörren tjöt Troy för jag hör att bästa grannen Eva är i trapphuset. När matte inte öppnade lade ha sig och mumlade av missnöje. Jag brukar få kolla vad hon har i sina kassar och jag slår vad om att det finns mumsig lövbiff där, för det gjorde det igår.

Matte har blivit tokig, totalt helt galen! Det skall möbleras om för det kommer en ny soffa i övermorgon. Jag tar min tillflykt till husse. Jag tar ett jätte skutt över dator och allt som är i vägen. Husse fångar och tar tag i mig så jag inte ramlar ner. Han säger Moha då har du blivit alldeles tokig. Nä inte jag men matte. Här stannar jag tills hon sansat sig och packat undan dammsugaren.

Hela havet stormar. Jag blir stressad av att möbler och mattor åker runt för det skulle ordnas till en öppen väg. Plötsligt ringer det på porttelefonen, då blir Troy och jag inmotade i sovrummet. Ett kompostgaller hindrade oss från att kuta fram till killarna som kom med den nya soffan. Alltså får man göra så, vi känner oss kränkta. De var ganska snabba och matte börjar plocka tillbaka saker på sin rätta plats. Nya soffan undersöktes noga och med tveksamhet fick den godkänt. Efter en stund hittade jag min nya soffplats och jag börjar tycka att det blev bra. Den här hörnan är min.

Två kränkta våta vovvar är väl ingenting att fota. Ja jo jackorna sitter inte i vägen vi är torra om ryggen men….

Jag går inte ut något mer i dag, förståtts. Hmmm min nya platts är faktiskt alldeles förträfflig men säg inte till matte att jag sagt det.

Yippi uppehåll och lite solglimtar. Vi går iväg och när vi kom till Axelsberg blev vi jätteglada för nu har båda rondellhundarna kommit tillbaka. Låt vara att den stora hunden fått lite kortare ben och fått lite nya delar, de är iallafall tillbaka. Vi trodde de var borta för gott när de försvann då rondellen blev renoverad.

Märklig hundras det där! Jasså det är en ponny som är ute på promenad.

Kolla… föränderlig tofsskivling. Ja sa matte, vad stora de var och vad duktiga ni är som inte missade dem. Ja nu är det ju det där med osttuben, suck. Men vi får väl nöja oss med godis. Tänk att det skall vara så svårt att få med sig en osttub.

Vi har de allra bästa grannarna man kan ha. Vi väntar och hälsar så fint vi bara kan för grannen mittemot har hundgodis fast de inte har någon hund. Sen gör vi sällskap hem och i hissen får vi varsin godbit till. Det är bra med goda grannar.

Veckan är slut och jag önskar alla en trevlig söndag.
Moha the bloggdog

Lämna en kommentar