Badsäsongen har börjat och träskhundarna har återuppstått.

Chansa vad gör du? Jag håller koll på vår granne och när hon skäller måste jag kolla vad som står på. Tänk om jag måste hjälpa till.

Äntligen sa Troy och kastade sig handlöst i sjön. Skönt påstod han men det tyckte inte jag, det är svinkallt sa jag. Han simmade runt runt så matte fick kalla upp honom för det är fortfarande lite kallt i vattnet. Inte alls sa Troy hoppade i igen, typ 5 gånger till. Han är galen jag går bara i med tassarna absolut inte längre än till magen.

Sen kör vi en lufttorkning dvs vi springer som tokiga i solen tills vi är hyfsat torra.

Nom nom…. till eftermiddagsfikat smakar det gott med en Dentastix. Den skall man äta långsamt och njuta av varje tugga.

En snuzze kan inte få för många kuddar. Det går åt minst två stora när man skall vila efter ett skogsröj.

Efter en god natts sömn och frukost väntar vi bara på att vi skall gå till skogen. Jag inväntar på husses säng där har jag uppsikt över hela vagnen.

Men hallå Helena släpp ut våra kompisar nu. Vi har bråttom till skog och ängar, skynda!

Jaha…. tänk att det Basse gör skall även Troy göra. De där två har haft helkul i kärret hoppa, gräva och gegga ned sig. Nu finns den sörmländska träskhunden i två upplagor.

Men Basse så du ser ut! Nu går vi ned till sjön så ni får skölja av er.

Jag går med dem ned till vattnet för att kontrollera att de sköljde av sig ordentligt. Basse ruskade sig när han stod i vattnet, bra där sa jag. De blev ganska rena så vi fortsätter skogsturen.

Plötsligt blev vi koppelfångar hos matte. Helena la ett spår åt oss och när vi kom till spårslutet fann vi små bitar av köttbullar. Nu gäller det att hitta allt och inte lämna en endaste liten bit.

När alla köttbullebitar hittats fortsatte vi till ängen. Där stack Troy iväg och efter en stund kom han tillbaka med sitt revben, det han gömde förra gången.

NEJ…. jag säger bara….DET REGNAR! Fatta att jag går inte upp jag stannar här tills det gått över.

Troy buffade in sig hos husse för en eftermiddags lur. Han låter lite av välmående.

Så var det dags för en skogstur nu när regnvädret gått över. Hmmm sa Troy det var väl här det låg benrester av en älg. Minne har han för det är nästan ett år sen vi var här.

Jo en hel ryggrad låg i skogsslänten, Troy tog en kota och sa att den var utsökt smarrig.

Skall vi gå vidare nu? Då tar jag med mig min ryggkota. Nä det blev för jobbigt att både bära den och samtidigt hålla koll på allt som finns i omgivningen. Jag gömmer den på ett ställe som bara jag vet var det är. Den är säkert ännu smarrig nästa gång.

Man blir törstig av att gnaga på ryggkotor.

Jag, Basse och Wilma var väldigt uppmärksamma, vi var helt överens om att det finns något där ute i skogen som inte vill visa sig. Ja sa mattarna det är därför ni inte får springa på fria tassar.

Strax där på hittade vi gammal vargspillning. Matte tyckte det såg ut som älgpäls och små benbitar.

Blåbärsriset börjar få massor av kart. Hoppas det blir varmt för då kan vi plocka blåbär själva, det är jättegott.

Promenadpollett krävs för vidare promenad sa Troy.

Basse och Wilma ville också ha promenadpolletter

Framme vid staven och dags att vända om. Jag larmade för att någon närmade sig och de andra tre stämde in. Det kom en man gåendes, gissa om han blev utskälld. Han stannade och pratade en stund med oss och sen tog han en bild. Vi fick städa för på stenarna växte det ostblommor.