Vi kom hem stod vi i farstun och väntade på att husse skulle låsa upp dörren. Matte stängde branddörren till tappan, den slog till lite och Troy som inte var bered på det hoppade till. Han fick för sig att det var någon i trappan. Matte öppnade dörren för att visa att det inte var någon där och då ni plötsligt smet han i väg ned för trappan. Matte mullrade ömsom kom hit och ömsom stanna. När hon gick efter honom ned i trappen till våningen under står han och kikar efter henne och när hon närmar sig uttrycker ”du kan inte ta mig” och så far han med blixtens hastighet ned en våning till. Detta upprepar sig på alla våningsplan, vi bor på 4:de våningen. Nu börjar det osa om matte som mumlar något om att göra tofflor av honom. Slutligen är de nere på bottenplanet och där han åker fast. Jag skrattar gott i smyg när hon kommer upp i hissen med honom under armen. Apropå det där med toffelfabriken så är det något hon brukar muttra om då vi är riktigt busiga och t.ex. har drabbats av tillfällig hörselnedsättning, än så länge har vi inte sett till den.
Äntligen är vi tillbaka i paradiset och vi är väg ned till Basses badplats. Hmmm här har det nog gått rådjur. Måste undersökas noga.
Matte…. Jag läger in min tass på att alla gotterna i din ficka är mina.
Wilma och jag förstår inte nöjet att vara i vattnet nu när det inte är varmt
Jaha då var det min tur att lotsa husse.
Parkvägen på vår baksida är väldigt lummig. Ganska mysigt att gå där. Gatlyktan lyser genom lövverket.
Nu har något hänt här. Vet inte varför de röjt av. Matte tror att det är så kallade trygghetsskapande åtgärder. Samma gatlykta lyser nu upp hela gångstigen.
Kolla nu ser man kulverten som går under vägen. Någon bor i den men matte säger stopp inte krypa in där!
Vet du sa Troy det är ganska bra att de röjt för nu ser man lättare om det ligger något och lurar i skogen.
Slut på veckan. Ha det bra hälsar
Moha the bloggdog
