Vecka 12 – 2021 – Mohas Blogg

Snart är det dags för att ta oss till hundträffen på Klovsten. Matte har hällt bromsolja i klockorna. Under tiden vi väntar vaktar vi campingen. Där sa Moha, där går det någon! Var sa Troy, var?

Vi var sena men matte säger att det var vi inte alls. Det hade redan kommit många hundar. Troy var i gasen och ville fria till alla tikar. Det var Wilma den underbara, Bernersennern Alice den värdiga. Gungun en förtrollande tjusig softis. Ines den svarta skönheten och den alldeles ljuvliga labradoren Alice, hennes husse Patrik sa att hon nog snart skall börja löpa och Troy sa att det är nog på G för han tyckte hon doftade underbart och var som klistrad till hennes akter.

Fido är Troys kompis. De turas om att rida på varandra sen tar de en sväng om i valstakt.

Ni packar ser jag! Men jag vill inte åka hem, jag vill vara här i min vagn!

Hemma i stan och då måste råttornas bo i cementröret kollas upp!

Troy undrar om vi skall gå balansgång på den omkullfallna trädstammen men matte tycker att det är för snårigt där

Där….. där försvann en ekorre upp i trädet! De är väldigt retfulla de däringa korrarna. Komsi, komsi lilla du!

Tisdag och sista gången i hundhallen innan sommaren. Matte säger att nu blir det väder för att vara ute i skog och mark istället för att hålla på inomhus. Husse filmade sista varvet runt banan men Troy började bli ganska trött, då tvekar han lite. På första försöken gick hela banan som på räls men det han vi inte filma. Jag sitter helst i knät på husse, är inte så intresserad av hinderverksamhet.

Så var det min tur men jag tar inte de höga hindren för de är läskiga. Men ett hopphinder är inget problem

Första gången jag provar på däckhindret, det var inget alls svårt.

Genom tunneln sprang vi gemensamt, sida vid sidan och utanför fick vi godis.

Sista momentet för denna gång!

Tillbaka på camingen. Vi tar en patrullrunda och kollar av området för att se att allt är ok sen vi sist var här. Vi trivs väldigt bra här och älskar våran husvagn. Det finns en del sork i dikena och det är bra.

Äntligen är vi i skogen med bästa gänget det var evigheter sen. Det är bara corgi Jenna som saknas. Nu skall här kutas över stock och sten. Skvallerdosorna är laddade och påslagna, nu ger vi järnet!.

Troy spanar intresserat på Basse som nosat upp delar av ett skelett, troligen ett rådjur.

Basse är väldigt duktig på att hitta gotter i skogen. Men matte den taskmörten tog skelettet och satte upp den i ett träd för att det inte skulle bli något gruff om godsaken!

När vi gått en bra bit hittade vi några stenar som markerar gränser mellan olika markområden. Kan ni tänka, det var fullt av ostklottar och vi hade fullt sjå att städa upp dem. Ja menar, inte kan man lämna dem med ost på.

Det är underbara skogsstigar vi springer på. Troy och jag turas om att hålla koll på den långsamma yrmössan matte.

Ett gyttjehål! Det måste omedelbart undersökas. Troy är först i sen kommer Basse och undrar vad han har hittat. Jo, bakom/under Basse är han i full färd med att gräva. Vojne vojne säger matte han skall ju till Jannica på Wallins hundvård för frisering på måndag. Wilma och jag, vi som är värdiga damer och inte gärna smutsar ned oss håller koll på lite avstånd.

En liten paus i solen är vi förtjänta av. Solen värmer så där härligt som bara vårsolen kan.

På slutet av promenaden tittar vi till Helvetets port, det är en passage mellan två klippblock på den gamla landsvägen mellan Dunker och Hyltinge. Det är en brant backe och de två klippblocken stod väldigt tätt. Enligt sägnen utfördes rånövverfall här av rövare. Vi såg dock inte till några skumma typer fast vi kollade noga.

Tillbaka i vagnen. Efter att ha ätit lite slocknar vi direkt. Jag tar hörnan på mattes säng.

Stör ej återhämtning pågår!

Troy dunade in i kojan som står i förtältet. Hit går han när han är trött och vill vara ifred och sova.

Lördag morgon och vi väntar in tiden för att gå på hundträffen. Jag håller lite extra koll från en extra bra utkiksplats.

Troy är väldigt nöjd för det var många tikar på träffen. Lite extra förtjust blev han i en liten corgi fröken vid namn Majken. Jag och Wilma spatserade runt och minglade i störta allmänhet.