Vecka 20 – 2021 – Mohas Blogg

Näääe! Ni packar och det betyder hemresa till stan varför då? Att jag skulle följa med?!
Glöm det jag stannar här på min hög av kuddar, Capisci!?

På promenad hemma i stan. Vi möter en bekant kille vid namn Viktor. Det var ett tag sen vi sågs men det är alltid kul att träffa honom. Mattarna stannar och pratar en lite stund.

Nere i Vinterviken är det många småttingar. Matte är stenhård….. inte skälla och så måste man gå fint! Varför då? Det skulle vara kul att få leka lite ta fatt med dem. Jasså jaha mamma och pappa gås skulle inte uppskatta det.

På ångbåtsbryggan stannar vi en stund och tar varsin selfi som matte får vara med på! Vi sitter ett tag och solar oss, det är väldigt skönt.

Tillbaka till vagnen. När det blir en morgon med väckarklocka och vi får på oss halsband med skvallerdosa är det kul saker på G. Vi kör efter Helenas bil och efter en evighet, då vi pipigt under stor del av bilturen, är vi framme vid ett nytt ställe. När vi kommit ur bilarna blir det en stund för hälsning. Först får vi gå en kortare koppelpromenad in i skogen innan det blir fria tassar. Wilma som hittar här leder oss andra som inte varit här förut till spännande ställen. Hon lunkar på i sin takt så det gäller att hänga på!

Troy har så mycket spring i kroppen och matte säger att han kan inte gå, han måste springa! Han gör kortare utflykter åt sidorna men kommer hela tiden tillbaka, mest för att kolla vad matte är. Då får han beröm och efter det bär det iväg in i skogen med Basse. Det blir mycket bada i de vattenfyllda dikena.

Alla timmerhögar måste bestigas och som ”Top dog” på dem krävs godis!

Med jämna mellanrum ropar matte på honom och han kommer direkt för han vet att det vankas belöning om han kommer omedelbums. Alla vi hundar är som galna i osttuben och kommer direkt på inkallning. Det är bara det att tilldelningen är, enligt våra åsikter, på tok för snål!

Framme vid en sjö och som värmlänningen skulle sagt om han var här, detta här är nästan onödigt vackert.

Troy den markbundna hundraketen kutar nu ut på berghällen som sluttar ganska brant ner mot vattnet. Matte utbrister näee stopp ditt lilla fjuss nu kommer du ju åka i. Det går som det bara kan gå, han drattar i sjön med ett jätteplums och försvinner ner under vattenytan. Jag springer fram för att se om jag kan hjälpa honom när matte säger nej, stanna… det räcker med att en plurrar och det har hon ju rätt i. Han kommer frustande upp till ytan och först blev han lite stressad för det gick ju inte att komma upp på den branta och nu också våta berghällen. Matte kan inte nå honom utan att gå i själv vilket hon inte tänker göra om det går att undvika. Hon pratade lugnade med honom och visade med handtecken att han skulle simma lite åt sidan där det fanns en liten strandkant där han kan komma upp ur vattnet. Han fattade och simmade lugnt dit hon pekade, ibland lyder han faktiskt och han simmar väldigt bra.
Men…. men tror ni att han lärde sig något av detta! Nähäda först upp på land och ruska sig lite sen i vattnet igen för att gräva upp lite sjöväxter.

Wilma den kloka och lugna ”leading lady” har övervakat allt spektakel och behövde inte ingripa! Hon har ett underbart oändligt tålamod med Troy och Basse! Jag ger Troy lite spö då och då . Det är ju bara min plikt som fostermamman och storasyster.

Summering. Alltså först drattar han i sjön, sen grävs det i dy och upptagning av sjöväxter därefter så avslutas det hela med helkroppsrullning i något okänt. Ja, han är en liten gris! Jag vill bara tillägga att jag, jag är helt torr, jag är inte ens våt om tassarna!

Som jag sagt tidigare det finns många konstiga saker i skogen om man har ögon att se med. Dold inne bland några granar stod Pip-Johan och lurade! Man kan undra vad som kommer ur den pipen?

Att springa fritt i skogen gör att man bli väldigt törstig på friskt vatten även om man smakat på både dikes- och sjövatten.

Efter skogsturen är det väldigt skönt att ligga i förtältets soffa och sola! Nu orkar jag inte mer, jag tror jag sover en stund, en lååång stund. Zzzzzz

Alltså matte min matte vad gör du? Uppe på taket på grannens vagn! Jag och Troy intar bevakningspossition på vår trall beredda att ingripa om något händer. Det gjorde det inte och vi är jätteglada när hon kommer ned!

Lägg av matte! Vi har inte tid att komma nu! Det slank ned en sork här, jag såg honom men nu är han nere i ett hål, ner under marken så Troy och jag har lite grävjobb att utföra här i vårt allra bästa sorkdike!

I väntan på att det skall bli dax för nästa promenad ligger Troy och gnager på ett ben. Så fort matte rör sig frågar han undrande, är det dags att gå nu?

Matte och jag är inte överens om vart vi skall gå och hon säger att hon inte kan förstå hur en hund på 7 kg kan göra sånt motstånd. Hon säger att jag är tung som ett drivankare, jag vet inte vad det är men antagligen något som kan göra motstånd. Men med lite muta (läs godis) kan jag tänka mig att gå åt det håll hon vill.

Troy stelnar plötsligt till och stolpar med stela framben fram till en grind. Dovt morrande stirrar han in i trädgården. Jag går fram och avger i stödjande syfte mitt allra farligaste varningsmorr när jag ser vad han morrar åt. Knäppskallar säger matte, det är en robotgräsklippare! Näää säger vi, det är något jättefarligt som vi med gemensamma krafter skulle behöva döda.

På vägen tillbaka till vagnen överraskades vi av ett regn. Fy bubblan alltså jag som inte tycker om att bli våt. Vi skyndar på men blir ändå rejält blöta. Matte den snälla torkar av hela mig, ja hon riktigt gnuggar mig och Troy torra. När jag lagt mig på soffa och fryser lite sveper hon in mig i en torr handduk och efter en stund blir jag riktigt varm. Nu tänker jag inte gå här ifrån på länge iallafall inte så länge som det regnar.

Troy har krupit in i kojan och njuter av värmen från kaminen som står en bit ifrån. Han kommer inte ens ut för att tigga när H&M äter lunch. Det kan jag säga att det hör inte vanligheterna för han är jämt hungrig!