Födelsedag och skogsröj

På vägen hem blev det lunch på MacDonald. En grillorder som Troy fick dela med mig. Inget onödigt bröd, äcklig senap och ketchup eller hemsk lök.

På baksidan av vårt hus går rådjur. På mattes uppmaning stod vi tysta och den stod kvar i godan ro och betade.

Så då var vi tillbaka i vagnen. Jag är också prinsessa av kuddberget

Vi har åkt ut till en skog vi inte varit i sen förra året. Spänningen växer för vi väntar på något.

Äntligen kommer de vi väntar på. Helena med sin bil och däri sitter Wilma och Basse. Vi blir tokiga av glädje för nu samlas skogsröjargänget för en härlig tur.

Mattarna har bestämt att det är koppel dom gäller i denna skog. Det har konstaterats att det finns två kanske fler stationära vargar. Ingen av oss protesterade och vi var alla vaksamma. Vi fortsätter promenaden och mattarna försöker hitta ruinen efter en fornborg som skall finnas här någonstans.

Man har bra utsikt från denna sten men ingen fornborg i sikte.

Nu du din lilla rackare! Jag känner av dig vänta bara säger Troy och börjar gräva som en galning. Jag blir stående och tittar på, undrar bara vad håller han på med.

Vad…. Va äre om…. sa Troy lite irriterat. Jag har inte tid nu för jag är en råtta på spåren och jag är hungrig så en lunchråtta skulle sitta fint nu.

Det finns konstaterat att det finns ett nytt vargrevir i vår skog. Det är troligen ett vargpar som fick några valpar förra året. Mattarna trodde att de hittat vargspillning som innehöll både ben och päls.

Vi kände alla att det finns någon där borta bakom några träd. Vi är alldeles tysta och efter en stund ser vi en skugga stryka förbi. Alla är på tå och undrar om den kommer visa sig. Men det skedde inte fast vi är alldeles säkra på att den var där borta. Vi vänder och fortsätter tillbaka mot bilarna. Fornborgen får vi leta efter någon annan gång.

Plötsligt känner jag att nu är skuggan bakom oss, den är nära. Jag står på helspänn och avger min värsta varningsmorr. Den kommer långt ned från baktassarna, förstärks i magen och jag visar också mina vita fina tänder. Jag varnar skuggan att kom inte hit, vi är många här. Mattarna och kompisarna blir väldigt imponerad av mitt sätt att varna GRRRRRR. Vi fortsätter tillbaka till bilarna.

Mattarna ordnar lite godis sök på vägen tillbaka allt för att vi skall sluta tänka på skuggan. Det fungerar och det är lugnt resten av skogsturen

Efter vila och en god nattsömn var det dags att åter gå på långtur. Vi mötte gänget på campingens parkering och gick vidare till en äng och skog där vi kan vara lösa.

Det första Basse och Troy gör är att kuta ned i vattendiket, de hinner inte ens bli fria från kopplen.

Sen blev det dags för flockspring. Full rulle på ängen alla har jättekul.

Men vad skådar mitt norra öga? Troy står och äter på något så jag måste skynda mig dit innan han smaskat i sig allt det godan som visar dig vara harpluttar.

Troy hittade en murken pinne som var alldeles underbar och så blev han helt upptagen med den. Då får jag hålla koll på omgivningen.

Godistiggeri pågår, båda går utan någon uppmaning balansgång på det fallna trädet. Sen förväntar de dig godis och visst fick de det.

Nu nu är det spårning på gång. Matte har ett stadigt tag i kopplen och Helena försvinner bort i skogen. Vi hoppar och skuttar och tjuter av förväntning. Plötsligt släpper matte Wilma och sen mig. Vi springer på lätta steg och följer spårdoften. När vi kommit en bit kommer Troy loss och sätter väldig fart längs spåret strax därpå släpps även Basse.

Vi kommer alla samtidigt fram till spårslutet och där finns det bitar av pannkakor utspridda. Alla letar efter bästa förmåga, vi är superkoncentrerade och inte en endaste liten smula lämnas kvar.

Nu är det dags att börja gå hemåt. Basse sticker iväg och hämtar ett ben som legat sen förra sommaren. Han ger Troy det som bestämmer sig för att stanna kvar en stund och gnaga på det. Alltså skogsmarinerade ben är supergott. När vi går vidare gömmer Troy benet.