Vecka 29 2020

Efter frukost och publicering av veckans blogg var det dags att åka till hundträffen. Många kompisar kom och lilla Charlie var där. Han är nu 5 månader och har börjat tappa tänder. Han ser upp till Troy och gör gärna samma sak som han gör. Troy har lite koll på honom och visar gärna både bra och mindre bra grejor.

Troy visar Charlie ett bra ställe att skriva en kontaktannons (dvs pinka en skvätt).
Han gör då lika dant!

Alla brudar oavsett storlek och ras måste man undersöka noga, spännande nästan lite läskigt tycker Charlie.

Charlies husse, matte vet vad hundarna heter men inte namnen på deras husse och matte, pinsamt. Iallafall så var det ordning på Charlies husse han hade en påse med gotter som vi alla fick smaka av! Vi behöver mycket gotter då det tar på krafterna att vara på träff.

Jaaa vi sitter ju fint så hit med godiset.

Matte fjompar sig lite väl mycket med Charlie, ååå han ser ut precis som Tintins Milou, kvider hon. Näee säger jag, ingen mer valp i detta hus det orkar jag inte jag har fullt upp med att få ordning på lillebror. Men jag håller lite koll på Charlie med, så där lite på avstånd.

Efter träffen gick vi till odlingen för att kolla på grödorna. Potatisen kommer väl men av rädisorna syns inte ett spår. Matte och Helena pratade en massa människotråk så nu när vi var lilla flocken roade vi oss lite för oss själva. Det blir ett fasligt gnällande om vi skulle råka kuta runt lite på odlingslotterna så vi tog ängen ned mot sjön i besittning istället. Basse var ner i lerdiket en sväng och svalkade av sig. Han besöker regelbundet sitt alldeles egna hundspa han säger att lerinpackning av pälsen är mycket bra.

Troy har haft lite slyngelfasoner för sig. Jag menar att när det är dags att gå och M ropar på honom håller han sig utom räckhåll för henne precis så där så hon inte får tag på honom. Matte lockar med mjuk röst och med godis men jag som förstår människospråket hör hur hon liksom räknar till hundra och talar om att göra tofflor av honom. Ha… säger jag tomt prat är vad det är, dessutom är det nog så långt till toffelfabriken att hon har glömt det hela innan vi kommer dit. M provar ett annat knep, hon säger hej då och så går vi iväg åt ett annat håll. Troy kommer tveksamt efter lite orolig, hör och häpna undrens tid är inte förbi, nu fungerade den andra inkallningen klockrent. Man blir jätteförvånad, vad hände här liksom. Nu påstår M att jag…jag som unghund skulle ha hållit på så också, det tror jag inte på, ja jo kanske en gång då.

Nähä du matte jag kommer inte bara för att du ropar på mig!
Du kan inte ta mig la la lala la la!

Efter en dag på hundträffen och en del tid på trallen kollandes de som kommer och de som åker blir man trött. Husvagnar och husbilar far åt alla håll. Då är en liten eftermiddags lur är skönt, Troy sover tryggt bredvid husse som kliar honom lite gosigt. Själv lägger jag mig i min koja under bordet och när M lägger på mig en handduk som filt duckar jag in fullständigt.

Ny dag och åter till Klovsten. Det skall bli mer filma av men först är vi lovade att få rasa av oss. Vi gick ned mot sjön. På vägen ned hade Basse, Jenna, Troy och jag ett kort möte och diskuterade vad vi skulle göra. Wilma hade gått före ner till badplatsen och lagt sig i skugga.

Basse röstade för ler och dybad och det tyckte vi lät bra. Vi tog ett snabb dopp bara med tassarna.

Sen tog vi oss ett dopp i sjön, dvs jag och Troy sköljde av ler- och dyinpackningen Basse och Jenna tog en simtur.

Basse hade börjar gräva en grop och när han hittade något annat att göra tog Troy över grävandet. Ja jag vet inte vad de tror finns där nere under marken men något intressant är det troligen.

Bassehusse Tommy träffade vi när vi kom upp från sjön.

Äntligen dags för en skogstur. Helena, Wilma, Basse och Jena åkte före i Pelle Peugot. Det tog en väldans tid och vi trodde att vi aldrig skulle komma fram.

Äntligen framme på ett nytt ställe vi inte varit på tidigare. Nytorpsravinen är en skogsklädd bäckdal med en rolig vindlande stig längs med en lite bäckfåra. Det fanns inget vatten i bäcken men vi hade roligt ändå. Många gnagningsbara pinnar fanns efter stigen.

Wilma lunkade på medans vi andra måste undersöka saker längs stigen. Troy har börjat hjälpa till att hålla koll på vår yrmössa till matte. Det blir ett väldigt springande fram och tillbaka. Basse och Jenna hade som vanligt dragkamp om en särskilt fin pinne.

Allt måste undersökas och när jag nått trappans översta punkt gapar matte om att det är ”fel väg”. På väg ned, efter en tvärvändning högst upp, möter jag Troy som inte vet om han skall upp eller ned.

Sen kom vi fram till en sjö och då skulle det badas och drickas vatten.

Idag är det Wilmas hemflyttnings dag. Hon bjöd oss alla på smarriga tuggben, utom matte och Helena som inte förstår hur smarrigt det är. Vi tog en mysig bentuggningspaus i gräset.

Ibland är Troy lite filosofiskt lagd och då då sitter han gärna och tittar på när andra håller på med något. Matte och jag undrar vad som rör sig i hans huvud.

Tillbaka till vagnen. Troy slocknande i soffan och jag lade mig strategiskt i dörröppningen till förtältet.

I år är det tydligen något som heter fästingår. I kväll hittade H&M ett tiotal på Troy och nästan lika många på mig. M fick en hon också. De små odjuren samlas på ett plåtfat för att sen bli kremerade. De sitter gärna i ansiktet och fram på bröstet. M säger att det beror på att de små odjuren sitter högt upp på grässtråna och väntar på att blodbussen skall komma, dvs när vi kommer med nosen i gräset för att undersöka marken. M har en väldigt bra fästingplockare en sorts penna med en lasso.

Lite tråkigt väder det småregnar med jämna mellanrum. Jag har gått i ide och väntar på att det skall klarna upp men Troy måste hålla koll på campingen och ligger vid tältdörren. Han har med sig en back upp i form av ”snuzze the dörrstopper”. Blir det allvar av får jag också stöta till.

Det kom många kompisar på besök i dag. Först kom Bodil och Classe de har kört mc tillsammans med M &H för flera år sen. Sen kom Sofie och Matte med deras dotter Astrid som är 13 månader. Jag var lite osäker på hur man hanterar småbarn så jag tog skydd i H:s knä. Troy tyckte hon var jättesöt och var väldigt försiktig med henne. Han lät henne ha favoritbollen och när hon inte ville släppa bollen lät han henne ha den och hon fick en slick på handen. Tyvärr glömde matte att ta bilder på oss och våra kompisar.

Troy och matte tog en liten stund tillsammans för att prata om livet och om att växa upp och ta det liiite lugnare. Matte sa att ja jag älskar dig även fast du är en bushund och ibland har proppar i öronen. Troy pussade matte på näsan och sa jag älskar dig också matte!

Dagen efter stod en tur till Trollön på dagordningen. Wilma och Troy hittade till alla ställen där man får godis.

Helena hade den där supergoda osttuben. Favoriten är kavli skinkost mums.

Lite blåbärsplock han vi med också. Troy börjar bli bra på detta också

Wilma tyckte vi var långsamma. Jag och Troy var och käkade blåbär, matte och Helena stod och pratade något människotråk. Då gick hem före och la sig i skuggan för att vänta in oss

På lördagens hundträff var det bad som gällde. Basse och Alice övade parsim eftersom de båda ville ha pinnen.

Lilla Charlie som egentligen är en vit schnauzer hade väldigt roligt på badstranden. Hans huse sa att plötsligt har jag en sandbrun schnauzer. Matte som alltid ska hålla på och hälla vatten på oss titt som tätt tipsade Charlies husse om att spola av honom med slangen uppe på hundlekplatsen. Vi tycker att det var totalt onödigt. Det finns ett ordspråk som lyder så här: En lekande hund som är smutsig är en lycklig hund.

När alla hade gått hem var Wilma och vi kvar för mattarna skulle hålla på med något tråk vid odlingarna. Då kom stora Kasper och Troy tycker han är jättehäftig. Kasper är nog hans inre bild av hur stor han själv är.