Vecka 46- 2020

8 november och fars dag det måste ju vara detsamma som en hussedag. Jag hade beställt en present på nätet till husse. På kvällen efter att han gått och lagt sig ställde jag den på bordet så att det var det första han skulle se på morgonen. Han blev väldigt glad för den.

Nu är ju detta med de ständiga försvinnandena, nu igen! Först husse och sen kommer han tillbaka efter en evighet. Din tur säger han till M och så försvinner hon i två evigheter. Jaha ni har varit hos tvåbeningarnas veterinärer och vaccinerat er, ja ja bara vi slipper de där stora sprutorna med de jättelånga nålarna så är vi nöjda.

Ibland är matte jobbig, väldigt jobbig Hon har så mycket idéers hälften kunde räcka. Nu skulle det tränas på att be om lov för att få ta eftermiddagskexet. Ja ja….säg varsågod nu då.

Ja ni vet det där om matte och hennes idéer nu har hon hyrt en träningshall för en egen timme för ett träningspass. Träningsväskan packas men matte det fattas en sak! Rosa pipbollen, glöm inte den!

.

Jag stannar hellre hemma och har lite egen kvalitetstid med husse.

HUSSE….. DU OCH JAG,

Troy här: jag tar över bloggen en liten stund för att berätta om mitt och mattes äventyr i Dogtimehallen idag. Vi började med att plocka fram lite agilitygrejor. Jag har tidigare gått valpagility-kurs med matte så jag var med och valde mina favoriter. Bäst tycker jag om bron och vippbrädan men tyvärr finns inte de sakerna här så vi får ta den långa och den korta tunneln. Hopphindren är rätt tråkiga men man får tänka på att man måste glädja matte lite också. Slalom är lite halvkul. Det bästa är att man får smaka osttuben när man gör rätt och det gör jag alltid, även om jag missar ibland!

Kom igen nu matte nu kör vi!

Den långa tunneln var krokig och det har jag inte sett förut men eftersom att jag vet att belöningsskålen med gotter står där ute efter tunnelslutet så körde jag på ändå fast man inte kunde se slutet på tunneln. Lite läskigt men ändå, godis är godis.

Visst är jag bara bäst matte! Det var väl värt lite skinkost va?

Efter att vi kört ett pass med alla ”hinder” var för sig först sen hela banan tog vi en liten paus. Sen övade vi på att gå fint i ett utställningskoppel och att stå fint! Det gick bra upp på trimbordet och kolla tänder ingick. När vi var klara och matte började städa efter oss dvs. ställa tillbaka alla grejor fick jag leka med pipbollen. Vilken tur att Moha såg att matte var på väg att glömma den!

På vägen hem stannade vi till i grisöronaffären och vet ni vad, skam går på torra land, jag måste ha på mig ett pinkskydd! Vilka idéer va, matte säger att hon litar inte på mig och kallar mig för en liten Pink-Oscar! Kan någon förklara för henne hur viktigt det är för en kille att markera ägarskapet!
Stor del av vardagen går ju åt för att sköta om alla hotbrev och kontaktannonser man hittar samt att kolla av tikarnas ”doftfyrar”.

Här luktar det gott! Matte jag tar en. Jasså… självservering är inte tillåtet!

Hemma igen och nu lämnar jag tillbaka bloggen till Moha. Själv går jag och knyter mig i korgen under soffbordet för nu orkar jag inte mer. Matte säger att det är bra för mig att bli trött för då orkar jag inte tråna efter den vita höglöpande Bullterriertiken som bor på granngården. Hon är bara helt underbar!

ZZZZZZ Var god stör ej!

Gå upp nu? Äta frukost? Vad gör ni uppe så här dags?
Gå å lägg er igen! Jag vill sova en stund till, frukost kan vi ta senare!
Va…. skall vi till skogen, skall vi träffa Wilma!
Vänta, vänta sa jag, jag kommer!

Frulle i ett rasande tempo och sen in i bilen. Efter att åkt i en evighet eller två träffar vi bästa gänget för en promenad på ett nytt ställe. Helena har studerat kartor och kommit fram till att det borde gå att hitta en ny skogsstig. Efter lite stök vid bilarna, du vet det skall ju tjafsas med selar och skvallerdosan (GPS-sändaren) skall startas och kontrolleras att den fungerar. Så småningom så kommer vi äntligen i väg. Första biten fick vi gå i koppel ända tills vi kom in bakom den låsta vägbommen.

Men sen vart det frihet, Wilma först sen Basse och därefter vi fast Troy skulle kolla en sak vid sidan om vägen. Detta är det bästa vi vet, nya vägar som Helena hittat på kartan som vi sedan utforskar tillsammans.

Basse tyckte att vi var lite tråkiga som inte jagade honom så han försökte retas lite med en fin pinne. Bara Troy gick på den finten och sen försvann de båda in i skogen. De har lite fuffens för sig tror jag.

Sen kom vi ned till sjön och killarna var i direkt. Wilma den smarta drack vatten från bryggan.

Det var nog lite kallt för de tog varsitt jätteskutt upp på bryggan. Jag höll mig på land, ja jo lite våt om tassarna blev jag när jag skulle dricka lite.

Mattarna tyckte vi var liiite långt före så de ropade på oss och det brukar bli godis när man kommer på kalkning så då är det bråttom. Fast Wilma stressar inte hon travar på i sån där energisparande lunk. Hon är säker på att det finns kvar till henne också.

Det började väsnas väldigt i skogen, mattarna kollade om det kom någon större typ av motorfordon men det visade sig att det var ett konstigt flygplan. De har någon sorts militärövning och matte trodde att det var en sån här flygande maskin. Men vi fyrbeningar brydde oss inte om den, vi hade andra saker att hålla på med!

T.ex råttjakt! Basse tog ett jätteskutt högt upp i luften och landade i diket med alla fyra tassar ihop. Troy kastade sig genast dit och de båda började omedelbart att gräva. De gillar att gräva ihop. Jag måste naturligtvis dit jag också och kolla vad de hade hittat. De fick inte tag på gnagaren men spaning i diket efter den fortsatte en god stund.

Du Troy det är något där borta sa Basse!

Skogsturen började närma sitt slut och vi gick tillbaka till bilarna. Efter att vi druckit lite vatten duckade vi in i våra åkkorgar och sov hela vägen hem. Att matte på vägen hem stannade till och köpte en massa ägg på Sundby gård märkte vi inte.

Matte vad är det med Troy han låter viff viff voff. Jasså han ligger på rygg i lyxkorgen och drömmer säger du! Troligen om skogspromenaden eller nån tjusig tik. Kan du be honom vara lite tystare så jag också kan sova.

Saker sker i Vinterviken som man måste kolla på. En båt med en massa fiskespön monterade på relingen åker runt. Undrar om de får någon fisk?

Nu är veckan slut och dags att publicera veckobloggen. Hoppas nästa vecka blir lika bra som den här var. Lev väl så hörs vi nästa helg.

Moha the bloggdog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s