Troy markerade att han hittat en skatt dvs en tennisboll. Det är omöjligt att få med honom om inte matte tar med bollen. Det börjar bli många bollar hemma så matte försökte kasta bort bollen utan att han såg det men se det gick inge vidare. Han slog i sin fyrpunkts broms och blev tung som ett drivankare, han vägrar gå vidare innan bollen hämtats upp. Nu bor den hemma hos oss bland alla andra bollar, många bollar är det!
Här står en djupt avundsjuk Troy som inte fick hoppa vi och simma ihop med tjejen. Matte säger att det är för kallt i vattnet.
Matte hur smakar and? Kan vi inte ha det till middag? Vi tycker att de ser smaskiga ut.
Om man på promenaden inte hittar några godisstenar att hoppa upp på kan väl en bänk få duga. Nog är den värd lite godis iallafall?
När kommer tåget? Troy gillar spårtrafik!
Hej du sa jag, du är väldigt stor, läskigt stor faktisk. Nä jag vågar mig nog inte ända fram till dig.
Troy var modigare han, han gick nästan fram till staketet och fick en lååång hals för att noshälsa. Då frustade den där stora saken till. Gissa om Troy blixtsnabbt kan hoppa långt baklänges och allt i ett enda skutt. Sen började han tokskälla på hästen men då sa matte ifrån att det fick han inte göra.
Hon påstår att den hästen är väldigt snäll och att hästar hälsar så. Sen går vår tokiga matte fram till den där farliga besten. Kliar den lite mellan ögonen och ger den lite gräs hon plockat på backen utanför staketet. Den mumsar i sig allt medans vi håller oss på behörigt avstånd.
Attans vad stor den är!
Matte säger att i mörkret är alla katter grå. Men inte vår kompis kritvita Viktor, han är så vit att han nästan är självlysande. Vi hälsade artigt på varandra sen återgick vi till kattspaning. Det är mycket katastrofer ute och rör sig i vårt område, de kommer ut när det skymmer.
VAD!? Sa Troy! Var är vattnet? Obegripligt men det är borta. Ska det vara så?
Jag måste ju kolla jag också. Ja det stämmer inget vatten för honom att plaska runt i. Nu dröjer det flera månader, ja faktiskt en hel vinter innan de fyller upp fontänen igen. Troy var väldigt besviken!
Kurre kurre korre, komsi komsi till mig! Jag vill ju bara umgås en stund. Vadå inte trovärdig!
Plötsligt kom en liten Ida springandes lös. Hon är en äldre tuff dam som Troy blev störtkär i.
Han la sig i lekposition och till hennes mattes stora förvåning nappade hon på lekinviten. Han har blivit en riktig charmör den lilla rackaren.
Troy undrar vad det är rondellhundarna tittar på. Men han kunde inte upptäcka något anmärkningsvärt och de var inte särskilt pratsamma.
På vägen hem gick vi förbi båtklubben. Nu undrar jag, kan verkligen båtar flyga?
Nu är veckan slut! Ha det bra alla som läser bloggen.
Moha the bloggdog.
Mohas Blogg 