Vecka 47 – 2021 – Mohas Blogg

Troy och jag har klassat våra larmsignaler (Larm Klass =LK) och numrerat dem enligt följande.
LK1 = ett diskret litet boff, det kan vara någon granne i trapphuset som vi känner igen. Larmet kan förhöjas till ett LK1a genom att lägga till ett kort litet vaff eller ett pip, vilket kan betyda, öppna dörren jag vill hälsa på grannen särskilt om det är Eva. LK2= upprepade vov vov vava vov t.ex. när det ringer på dörren, när man får syn på en katta-strof eller något annat anmärkningsvärt. LK3= Ihållande höga VOV-VOV med inslag av YL som pågår till matte sätter stopp för den cirkusartade konserten. LK3 innebär att är det riktigt allvarligt t.ex. ekorren hoppar tunt i trädet utanför fönstret, ett rådjur nära inpå eller något annat familjen måste göras uppmärksam på.

På söndagskvällen precis när jag lagt mig till rätta i husses knäveck för en god nattsömn kör Troy igång med ett LK3 larm. Jag flyger upp och rusar till honom där han står och vrålar i fönstret. Matte ansluter blixtsnabbt för att stänga av larmet men lyckas bara med att få ned larmnivån till en LK1. När vi tittar ut för att se vad som utlöst larmet ser vi två rådjur som långsamt spankulerar längs vår gata, de är på väg ner i parken. Jag suckar lite och återvänder till husses knäveck och buffar in mig igen. Troy kan inte koppla av för han är uppe i fullvarv och är så rastlös så matte tar ut honom på en liten extra promenad, något som hon kallar nattpatrull. När de kommer in igen däckar han helt och vi sover alla lugnt hela natten. Tyvärr hade inte matte sinnesnärvaro att ta en bild på honom under pågående LK3 så det får bli en arkivbild med Troy vid fönstret i fråga.

På vår väg runt sjön Trekanten mötte vi en snuzze en dam 12 år gammal vid namn Sissela. Vi visar henne vår respekt genom att vara lugna och låta henne hälsa på oss i hennes takt. Det är ju så att när vi ser andra snuzzar och de oss är ett möte särskilt intressant!

Kolla! Kolla, hunddagis på promenad. Ja ja matte vi skall vara tysta.

MATTE!! kom hit och bädda sängen så vi kan gömma råttis.

Troy är kockövervakare. När matte går ut i köket för att laga mat eller fixa med något annat lägger han sig på vakt på mattan framför kylskåpet.

Jag har koll på köket från soffan. Under tiden tuggar jag på en bit torkad älghud beredd att rycka ut om det skulle serveras lite gotter.

Scouterna här i Aspudden har fixar till en juldekoration på ett litet elskåp och i fönstren bakom skåpet. Vi stannar och kollar in lite, trevligt i vintermörkret.

Troy hoppar ofta upp på stenar inte bara för att tigga godis utan också för att få en bra överblick över området. Det kommer en vovve gåendes och vi måste stå fint när den går förbi! Det är svårt men vi lyckades sköta oss så vi fick lite godis.

Här blev det inget godis kan jag säga. Vi gick bananas när vi såg en snubbe kasta i bröd till änderna. Matte blir tokig och då börjar hon stampa i gruset och säga att vi skall skärpa oss. Alltså då blir det svårt gapa på änderna eller göra som matte säger. Hon har dock trumf på hand för det är i hennes fickor godiset finns. Attans änder …… men det får bli som matte säger!

Hallå där ….. det är ju Happy som kommer gåendes med sin husse. Troy blir alldeles bortkollrad av henne och inte blev det sämre av att Happys husse hade både klapp och smarrigt godis att bjuda på.

Utanför vårt hus i backen finns det en slänt där finns det flera råttbon dolda under löven. Vi undersöker dem noga men de har gömt sig nere i sina hålor. Vi prasslar runt i de torra löven tills matte säger att nä nu går vi vidare. Tänk att det skall va så svårt att få tag i en råttusling.

Det är kallt ute flera minusgrader och vattnet i pölar har frusit och i sjön Trekanten ligger en tunn is. Vattnet från vattenreservoaren forsar på och Troy vill ned i rännan men det kommer inte på frågan säger matte.