Vecka 49 – 2021 – Mohas Blogg

Dags för att titta till vagnen och campingen. H&M hade lite saker de behövde fixa nu när vintern kommit. Vi dvs. schnauzerpatrullen tog en tur runt anläggningen för att titta till allting och kunde rapportera att allt verkar ok.

Helt plötsligt var husse borta. Vi tog upp spåret efter honom vid vagnen och följde det. Vi hittade honom där han stod nere vid spårvägen och pratade med spårvägspersonalen. Matte tyckte vi var duktiga spårhundar 😂

Matte var så hygglig att hon släppte oss lösa så vi kunde kuta ned till honom.

Husse vi kommer, vi kommer! Du får inte smita så där!

Troy är så nedrans snabb att han hinner fram till husse först! Jag blir tokig på det och ger honom lite stryk men han bryr sig inte.

Sen fortsatte vi med lite snuzzespring.

Troy ansåg att ett gäng halvstora säckar med byggskräp som stod uppställa bredvid trottoaren var väldigt farliga. När vi kom närmade lät han som en kraftig båtmotor på högvarv, jösses vad den killen kan morra! Nu brydde sig skäckarna inte om det utan de stod lugnt kvar. Matte sa knäppskalle, kom så går vi fram och kollar. Tveksamt närmade sig Troy de farliga skäckarna och kunde då konstatera att de inte var något farliga. Han blev lite generad över att han gick loss så totalt och som vanligt pinkar han då på dem, sen blir det en massa räffsande i gräsmattan som finns intill.

De är dåligt väder så vi tar lite innelekar. Matte hämtar ett av våra pipdjur, ekorren sen visar hon den för oss och piper med den, vi får även lukta lite på den. Därefter stängs vi in på toan och så går hon iväg och gömmer den. Troy blir galen och krafsar på dörren för han tycker att matte är alldeles för långsam. Dörren öppnas och så frågar hon var är korren, leta korren.

Vi far runt och med hjälp av nosen hittar vi den. Vi sätter oss vid korren och pekar med nosen på den för att visa var den är. Ibland hittar Troy den först och ibland vinner jag.

En annan inomhuslek är handuksviket. Här läggs godis in i en handduk och sen viks den ihop. Vi får varsin handduk och det är rätt jobbigt att vika upp handduken för att komma åt godiset. Det blir hela tiden svårare genom flera vikningar.

Troy går bananas igen! Denna gång en snögubbe som behövde en rejäl tillsägelse. När han inser att den inte utgör någon fara går han fram och nästan petar omkull den med nosen. Sen tänkte han köra sitt vanliga program med att pinka på den och sen revirmarkera lite (riva och rafsa) men då klev matte fram och satte stopp för den aktiviteten. Nähä Troy sa hon, man kissar inte på den typen av snögubbe!

M: Troy!?
T: ja, vad är det Moha? M: jag spanar efter bättre väder, ser du något? T: T: näe inget inom synhåll iallafall.

När det råder brist på godisstenar för att de är övertäckta med plogad snö får man hoppa upp på en plogvall istället. Det fungerar faktiskt väldigt bra och vi får varsin promenadpollett.

Nu tycker jag faktiskt lite synd om kaninerna som sitter där. Men de ser ut att klara detta hemska väder rätt bra. Kaninerna burrar upp sig där de sitter och smaskar på lite hö. Det duggregnar isvatten uppifrån och jag är tacksam för min vinterjacka men tala inte om för matte att jag sagt det.

Här ligger man och myser i husses knä och då går Troy igång på ett LK2 larm. Jag flyger upp och rusar upp i fönstret bredvid honom. Matte ansluter och undrar vad är det du ser? Det finns inget där ute, jo men där kommer en ekorre springandes tvärs över gatan och försvinner upp i ett av träden. Troy graderar nu upp till en LK3, hyss säger matte. Han tystnar och lägger sig på vaktläge utifall den visar sig igen. Matte säger att han har en otrolig syn!

Matte titta vad är det där, det är ju inte en sådan där retfull snattrande and. Matte tror att det är en storskrak som gjort sällskap med en andhona. Plupp… där försvann den under ytan och det dröjde en bra stund innan den kom upp igen.

Sedvanlig tågtidskontroll.

När vi kom till parken mötte vi en hund men det brydde Troy sig inte om för han skulle bums upp på muren för att gå fint. Matte får gnugga för att hinna med honom.