Vecka 15 – 2022 Våren är på gång

Äntligen uppehåll och lite solglimtar! Det är väldigt trevligt väder så vi tar en långpromenad. Vi var ute i nästan tre timmar och 7 km blev det.

Lite spaning efter ekorrar längs vägen hinner vi med. Det är min kompis Wilma som visat mig hur man gör. Jo då den är där uppe, jag ser den.

Nu är det nog vår iallafall. Det porlar i diket som går längs med Lillavägen. Troy är överlycklig för han fick gå i och plaska med tassarna. Han går en bra stund där nere i vattnet tills matte säger att nu får det räcka, du blir kall.

Efter att ha varit ute på promenad i nästan tre timmar är det skönt att ta igen sig i soffan. Jag hoppar upp och lägger beslag på två stora kuddar. Zzzzzzz

Matte och Wilmamatte Helena hade någon ide om att hjälpa våren på traven genom att utföra någon sorts soldans. Trams säger jag. Matte hon far runt och åbäkar sig på vår inglasade balkong. Moha jag vårstädar säger hon. Men sen, trot det om nu vill, när vi går vår kvällspromenad är det härligt väder, sol och inte så kallt. Det är läge för att sitta en stund i solen på bänken nere vid sjöberget, mysigt mycket mysigt. Matte och Wilma matte Helena fortsätt ni att dansa soldansen ni för det verkar fungera!

Tvärstopp norrut på Essingeleden.

Förste trafikinspektör Troy håller koll på att alla sköter sig. Han undrar säkert om Bärgar-Berra är där och om han har med sig Bärgar-Signe och lilla Ragnhild?

När jag skall göra tvåan tar det tid så Troy sätter sig och väntar tålmodigt tills jag är klar. Jag menar att man kan inte dassa var som helst det är viktigt att platsen är rätt.

Nu är all is borta på Trekanten och då anser Troy att det är badbart men så tycker inte matte. Han fick iallafall gå i lite, så pass mycket att han kunde gräva lite i botten.

På kvällspromenaden träffade vi vår kompis Viktor. Han gillade vårt smarriga godis och ville gärna ha några bitar till.

Vad skådar mitt spanaröga! En katastrof i koppel! Det är så man inte tror sina ögon.

Nu är det något på gång. Det packas i väskor och våra GPS-SÄNDARE packas också ned. Kan det vara dags för att åka till vagnen? Matte säg att det är så för det är det bästa jag vet.

Troy börjar fatta nog att det är en tur till vagnen som står på dagordningen. Han kollar noga att allt är packat. Godis, grisöra, torrfoder allt är med då kan vi åka.

Äntligen äntligen nu startar husvagns-säsongen. Helena och min bästa hundkompis Wilma kom och hälsade oss välkomna. Efter en stund kom Tommy och Basse. Jag fick ett supersmarrigt ben av Helena som jag vägrade släppa. De andra smaskade i sig sina jättefort så då gäller det att ha koll på mitt. Jag hör att de talar om hundträffen som vi skall gå på i morgon och sen på måndag är det dags för årets första skogsröj.

Efter en lång dag med mycket vårfixande på vår husvagnsplats är det mysigt att gosa sig i soffan. I morgon är det hundträff så det är läge att vila upp sig.