Vecka 17 -2022 Råttor i parken och monster i skogen

Mysko kille det där, den måste vi undersöka. Tanken är nog att han skall vakta odlingen. Han rörde inte en fjäder, det var en stencool kille.

Någon hade gjort rondellhundarna fina inför påsken och nu satt fjädrarna fortfarande kvar.

Husse stack iväg före oss, han skulle till Liljeholmen för att kolla på ångtåget. Vi gick dit och letade efter honom. Men vi kunde inte se honom någonstans.

Troy fick upp ett spår på husse och ledde oss till vår bil som stod parkerad i närheten. Det visade sig att det var så kallt ute att husse gått till bilen, vilket matte visste men inte sagt något till oss.

På promenad nere i Vinterviken och då träffade vi Happy. Troy såg henne på långt håll. Det är något speciellt med att möta andra snuzzar.

Kolla de tränar på att gå fint. Det går ganska bra ända tills den såg oss. Matte säger att vi skall vara tysta och inte reta den för de har skola.

På Rävudden fans det ostblommor på det stora betongbordet. Det tog en bra stund att äta upp alla blommor. Alltså vi båda gillar verkligen tubost.

Sen fortsatte städningen nere på marken, inte lätt att hitta alla små kycklinghjärtan som låg utspridda där.

Matte tjöt Troy, det simmade något här vid mina framben sen stoppade han ned nosen och hög till i vattnet. Ja sa matte det var nog en liten löja men den är nog långt borta nu. Han blev gruvligt besviken på att han inte lyckades fånga den.

Det finns fler badgalningar. Fy tusan vad kallt.

Matte vad är det för en gubbe? Har man full koll på omgivningen kan man hitta konstiga saker

När vi är ute på kvällsturen och vi går förbi ett buskage när vi plötsligt känner att här luktar det råtta. Vi dyker med huvudet före in i buskarna. Mycket riktig ut ur buskarna kommer en jätteråtta ,en brunråtta, farandes. Vi försöker hänga på den men blir sinkade av att våra koppel fastnar i buskarrna. Matte trasslar loss oss och nu följer vi råttans spår, det går undan. Troy hittar snabbt ingången till boet under ett träd. Han börjar omedelbart att frenetiskt gräva, han gnäller, morrar och små gläfser. Matte tänkte filma men hittade inte filmfunktionen på kameran så ni får nöja er med en bild.

Tillbaka på campingen och vi hälsar på hos en granne som håller på och sätter upp ett förtält. Troy älskar barn och han sätter sig hos dem, han är väldigt försiktig. De har ett stort puss och kramkalas. Jag backar lite för jag känner mig osäker på barn.

Basse hittade ett skelett, en skalle. Han visade det för oss och gnagde lite på det. Mattarna trodde att det nog var ett rådjurshuvud.

Efter ett tag lämnade Basse över skallen till Troy som omedelbart började gnaga på det så det krasade. Det hela slutade med att Basse och Troy gömde godsaken i skogen en liten bit vid sidan av skogsvägen.

Dags för utdelning av promenadpoletter! Wilma som varit på en egen liten utflykt kommer springandes för hon vill inte missa sin del av det goda.

Så kom vi till en plats som tydligen skulle fungera bra för fotografering. Ganska ljust och utan några skarpa skuggor.

Det skulle tas en bild kopplat till Helenas bok. För att vi skulle bli bra på bilderna dvs att vi sitter fint och tittade in i kameran utförde hon en konstig dans, med osttuben över huvudet sjöng hon en knasig visa. Vovvarna titta här, här finns osttuben tralala lala la.

Vi satt och tittade förundrat på matte, vad gör människan? Helena skrattade så hon höll på att ramla av stenen. I slutänden blev det en bra bild men man får vara tacksam för att vi är ensamma i skogen. Några vilda djur lär det inte finnas här nu efter detta spektakel. Matte blev väldigt nöjd med bilden. Varför Helena ser så glad ut vet ni nu.

I skogen finns det små råttor dvs möss och Troy måste undersöka ett bo han fått korn på. Men det var övergivet så det var ingen idé att ödsla någon tid på det.

Stopp stanna, ser ni det sitter ett vidunder där i mossan!

Jag blåser upp mig och avger ett rysligt morr ända nere från magens djup. Passa dig du monster innan jag går till anfall för jag skyddar min flock.

Äsch sa Troy, det är ju bara en sten. Han hoppade upp på den för att visa att den verkligen inte är farlig. Vid närmare kontroll visade det sig att där fanns massor av osttubsblommor, märkligt!

Troy och Basse stod sida vid sida och stirrade bort mot något de såg eller hörde. Troy stod med höger framtass lyft och a lla muskler spända. Nähä du sa mattarna och så vart killarna koppelfångar. Vi gick en bit innan de lugnat ned sig så pass att de fick vara på fria tassar igen. Efter tre timmar i skogen avslutar vi turen med att dricka vatten ur ett dike. Skogsvatten är riktigt gott! Och jag börjar bli trött så det är skönt att kunna knyta sig i bilen.

Efter långa turer i skogen är det mysigt att somna under en virkad filt med mattes hand på ryggen. Zzzzzzz

Snart kommer Helenas bok ut där vi är med. För dig som vill ha den kan man lägga en bevakning på den på både Bokus och Adlibris. Skriv lär hunden söka svamp – mer än bara kantareller! i sökrutan så kommer boken upp och där kan man klicka i bevakning