Vecka 22 – 2022 Hundträff, skogsturer och resa med ångtåg

Söndagsnöje är att ta sig till Klovsten och mingla med kompisar. Troy träffade lite nya kompisar. Jag spanade mest efter Tommy.

Sen övergick jag till att umgås med Helena. Hon är alltid mottaglig för lite tigg och det lönar sig.

Troy föll i trans för en stilig storpudel tjej. Alltså han och långbenta tjejer.

Måndag och skogsröj stod på dagordningen. Kolla matte är det inte Helena med hundtaxin.

Jo det är Helena med Wilma och Basse. Så himla kul att vi blir bästa röjargänget. Jack våran campingvärd stannade till och hälsade på oss.

Äntligen är vi på vår favoritäng! Här finns spännande hål i marken att undersöka och det finns utrymme för flockspring. Jag hittade ett mycket spännande hål som Troy undrade vad det fanns i det. Men det är mitt hål bara mitt… förstått?

Matte fick den äran att hålla alla oss fyra i koppel medans Helena försvann bland hasselsnåren. Det luktar nötblod vi blir alldeles tokiga alla vi skäller och försöker komma loss för nu är det spåläggning på gång! Äntligen efter sju år eller så släpper människan oss och vi drar iväg i hundraåttio. Basse och Troy i sicksack längs spåret jag och Wilma söker mer noggrant längs spåret. När vi kommer fram till spårslutet har Helena spridit ut massor av korv bland vitsippor och annan växtlighet som försvårar korvsökandet. Vi håller på en bra stund tills all är hittat.

På vägen till baka hittar Troy några föränderliga tofsskivlingar. Helens öser beröm över honom att han minns från i höstas då vi egentligen bara fixade lite svampsök för att få bilder till Helenas bok. Basse visade Troy att det är viktigt att markera rätt och tydligt för de trögtänkta människorna. Troy studerade noga hur idolen Basse aggerade.

Troy körde sitt vanliga lyckorull innan det var dags att gå hem.

På vägen tillbaka var Basse och Troy i alla lerdiken de kunde hitta. Eftersom matte tycker att han inte direkt luktar hallontårta avslutades skogsröjet med ett besök på campingens hundbad.

Dags gör nästa skogstur. Nu åkte vi till farliga skogen för att hjälpa Helena med slyröjning av en del av hennes ettapp på Sörmlandsleden. När vi kom dit fick vi vara kopplade för vi visade fortfarande skärpt uppmärksamhet mot en bestämd punkt i skogen.

Ganska snart hittade vi relativt färska spår av det vi markerat för. Då bestämde mattarna att vi fortsatt skulle vara kopplade.

Kopplen hindrade inte oss från att söka godis då mattarna glömt osttuberna hemma.

Skogsturen vart ganska lång så vi fick rasta vid en sjö.

Alltså det är något där borta, det luktar mycket spännande men förbjudet.

Troy sa bestämt till att nu måste vi få godis vi har gått jättelångt. Hur skall vi orka om vi inte får fylla på energidepåerna.

När vi närmade oss bilarna var Troy väldigt bestämd att han bara måste ned för en slänt. Där nere fanns det en liten rännil av geggig grönt vatten som enligt honom var ljuvligt.

Hemma vid vagnen lade vi oss att sova, ja jag menar efter 5 km promenad i skogen orkar man inget annat.

Lördag och det blev en härlig utflykt till Ångans dag i Mariefred. Det är väldigt trevligt att hänga ut genom fönstret när man sitter tryggt i husses famn. Alla dofter bara kommer av sig själv.

Vi hoppade på tåget vi Läggesta för att åka till Mariefred en tur på cirka 20 minuter. Kolla en massa Bambi en hel äng full.

Så kom vi till Mariefred och där spelade en mässingsorkester för fullt. Det är något med deras musik som lockar fram en känsla av att vilja sjunga med. Matte hyssjade oss och sa att det nog inte skulle uppskattas med vårt ylande. Hon är fånig vår matte, vem skulle kunna misstycka med vår skönsång.

Man blir väldigt törstig av att åka ångtåg. Vi drack ur varsitt stort glas med vatten.

Vi ankommer till Läggesta igen där vår bil står står parkerad. Det är dags att åka tillbaka till vagnen. I morgon söndag är det dags för hundträff igen.