Vecka 31 – 2022 Mys med goda campinggrannar.

Matte väsnas en massa, ni vet hon är tokig med sina elverktyg så jag gick fram till Nisse och bad om att få sitta i hans knä. Ja jo det är inte många som jag kan tänka mig att sitta i knä hos, Nisse är en av dem. Han skulle egentligen gå till sin vagn för att äta lunch men han stannade och gosade med mig en lång stund. Jag gillar honom.

Varje gång vi går förbi Staffan och Crillans vagn måste vi kolla om de är där och om vi kan tigga till oss någon godbit. Jag kollar också om tomaterna har mognat.

Kolla nu kommer Helena med hundtaxin.

Det blir lite stökigt nar alla glada hundar skall hälsa på varandra.

Första biten går vi på rad upp för en brant. Planen är att kolla till svamparna och se hur de mår i torkan.

Det är väldigt torrt i markerna regnet har nog passerat förbi vid sidan om denna skog. Vi får äta massor av söta och goda blåbär.

Hmmm sa Basse jag tror att det är något där borta, hummm sa jag, jag tror det också.

Sen stack Basse iväg för att hämta ett skogsmarinerat ben. Jag tror att den killen har bengömmor i alla skogar.

Matte var är vattnet? Det brukar finnas gott om vatten här. Nu börjar ja bli törstig.

Basse och Wilma var iväg för att söka efter vatten men de kom tillbaka med tomma tassar. Vi gick tillbaka till bilarna och släckte törsten för matte hade tagit med vatten.

På campingen finns det grannar som har sina barn och barnbarn med sig. Det här är Livia och henne tycker vi väldigt mycket om.

På väg ut i råttskogen så går Troy tätt intill Willma och de två har en hemlig konversation. Kanske pratar de om den där jätteråttan som vi fångade för ganska precis ett år sen och som vi döpt skogen efter. Idag var inte Basse med för han hade annat för sig.

Ganska snart när vi kommit bort från landsvägen får vi vara på fri tass. Jag är precis lagom hög för att kunna gå in under blåbärsriset och plocka godsakerna.

Troy är lite för hög och för att göra samma sak så han får lyfta upp riset med huvudet först för att komma åt de supersmaskiga bären.

Vi i schnauzerpatrullen har ständigt koll på allt och alla och omgivningen i stort.

Vi letade ett bra tag efter del lilla lacktickan som vi fann för några veckor sen och tillslut hittade vi den. Den hade verkligen växt till sig. Men lite naggad i kanten hade den blivit av sniglar som haft fest.

Nu skulle det filmas när Wilma letade svamp. Matte den band oss vid ett träd och strödde ut massor av godis så vi hade något att göra under tiden det filmades. Vi sökte rätt på allt godis och sen satte vi oss ned tysta som möss och tittade på. Eftersom vi skötte oss exemplariskt kom osttuben fram.

Under gårdagskvällen och natten regnade det rejält. Det är bra för då hittar vi vattenhål med gott skogskatten.

Troy bara måste rädda en pinne som höll på att drunkna. På räddade pinnar finns sån där ljuvlig murken bark.

Nu är det min tur!!!

Mot slutet av promenaden blev Troy lite trött så han satte sig och vilade i blåbärsriset. Matte ser du mig frågade han. Jo sa matte lilla älsklingen jag ser dig!! Vet ni ibland gör han sig till och fjäskar något alldeles osedvanligt för att få lite godis och matte trillar dit varje gång.

Så då är det söndag igen och dags för att publicera veckobloggen. Ha det bra hälsar

Moha the bloggdog.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s