Ekorrar och fotosessioner i skogen

Alltså vad fräser du om va! Kom upp på landbacken så skall jag visa dig vem som är basen här på Sjöberget sa Troy. Frrrräs sa svanen.

Det finns utsikter sen finns det utsikter. Högst uppe på Sjöberget har man en fantastisk vy.

Höst och Troys badfontän är tömd på vatten, tråkigt, mycket tråkigt tycker han.

Kolla va där, där uppe sitter den, ser ni den? Vi såg när den kom kutandes på marken och när vi satte igång med att gapa: korre, korre kom hit. Då tvärvände den och klättrade högt upp i trädet. Där sitter den tittar på oss och tjattrar.

Nu orkar jag inte mer, jag och rävis tar en eftermiddags lur. Jag skall drömma om den där nedrans ekorren.

Tillbaka på campingen och schnauzerpatrullen går runt för att kolla upp att allt är som vanligt. Vi rapporterar av i vår fb-grupp så att de som inte är här just nu får veta det. Allt är lugnt inget att rapportera.

När vi var på väg till mötesplatsen stod Wilma och Basse redan där och väntade otåligt på oss. De känner igen ljudet från min bil. Vi var alla jätteglada för nu skulle det bli skogsröj av.

Äntligen är vi ute i skogen. Mattarna sa att det var mycket som skulle göras i skogen. Det är bestämt att Helena och Wilmas bok om hur man lär oss att söka svamp skall översättas till engelska. Det skall tas nya bilder till den boken men först skulle vi få rasa av oss.

Vad är nu detta för påfund, hänga upp korgen med alla gotter högt upp i en buske.
Jo…. det var så här va. När mattarna var upptagna med att planera för bildtagning passade Troy och Basse på att i smyg plundra godiskorgen. De tog ut påsen med torkad wom, öppnade den och började tugga frenetisk. Varken Vilma eller jag han med att sno åt oss av vår rättmätiga del av bytet. Mattarna var snabba på att rädda undan det som fanns kvar. Sen hängdes godiskorgen upp i en buske utom räckhåll för oss.

Jag sa till Helena att det är djupt orättvist att killarna förser sig själva och vi blir utan. Jag och Wilma måste också måste få smaka. Hon sa att vi tjejer skulle få varsin bit av gotterna för vi snodde inte något. Troy försökte knycka en bit till men se det gick inte.

Sen skulle det tas bilder. Matte har ett skjutgalet finger, det bara smattrade i kameran. Summa sumarum vi kom hem med 120 bilder. Nu skall de sorteras och väljas ut de som blev bäst.

Det var väldigt noga vem av oss som skulle medverka i de olika fotosekvenserna. En i taget sa de, de andra tre blev koppelfångar vid ett träd. Där satt vi och inväntade vår tur. Först ut var Wilma.

För sin insats fick hon en ekorre som hon tyckte så mycket om att ingen annan fick röra den. Äntligen sa Wilma en alldeles egen ekorre.

När alla bilder som skulle tas var tagna var både två och fyrbeningar väldigt trötta så vi började gå tillbaka till bilarna. Troy tog täten, han sprang iväg före och stod sedan på en sten för att vänta in oss andra. Som stigfinnare förväntade han sig gotter varje gång.

Hemma i stan igen. Matte donar i köket och Troy lägger sig utanför, har full koll på vad som pågår i köket. Dofterna är härliga och snart är det dags för middag.