Snuzzemöte och balansakt

På söndagspromenaden var det många ute och gick i det fina vädret. Vi träffade tre peppar och salt snuzzar. Det var herr och fru schnauzer med sin son. Vi hälsade ivrigt på varandra, det var väldigt trevligt. Tvåbeningarna pratade en massa tråk som vi tycker det är ointressant.

Det tar tid innan vi är har hälsat färdigt på varandra. Vi hade mycket att snacka om. De berättade att de var på långpromenad i det härliga höstvädret. Vi fick också veta att de bor uppe på Nybohov.

Härlig höstdag sol och några få plusgrader. Det finns många badgalningar på plats vid Sjöberget

Det var väldigt mycket folk ute och gick så vi tog turen genom skogspartiet där var vi ensamma. Troy hittade en mossbeväxt stam som var perfekt att gå balansgång på. Jag höll mig på marken och vill också ha gotter.

Ibland är matte jobbig hon tycker att vi skall söka godis ibland alla löven. Nu gäller det att använda nosen för godiset är omöjligt att se bland det tjocka lagret av löv. Ja sa till matte att gå och sätt dig på en sten för det här kommer att ta tid.

Matte äter du på något, i så fall, kan jag få smaka.

Hösten kan vara väldigt vacker med morgondimma och gula löv.

Jaha en ny trädstam att balansera på.

Sen kom en äldre Jack Russel hane. Han hade en egen boll med sig som Troy vart intresserad av men han fick inte ta den.

Vi bekantade oss noga med varandra men min rumpa får han inte nosa på för då fräser jag av honom.

Ett nytt ställe med olika hinder, det var svårt att gå på träpinnarna men Troy fixade det galant.

De liggande pinnarna slutade vid en upprättstående som två vajrar var fästade vid de höll upp brädor av olika storlek. Troy visade på att han är en mästare på att balansera när han hoppade upp på den upprättstående plankan. Han kollade in fortsättningen på banan men tvekade lite.

Kom igen Troy, manade matte, du kan. På första försöket gungade brädorna rätt mycket och han tog ett jätteskutt. Matte fick honom att göra ett försök till ta det lugnt inte så fort sa hon och då kom han halvvägs. Ett försök till sa matte och gick vid sidan, ta det sakta och gå i mitten. Det gick vägen han klarade hela vägen och vart överlycklig. Massor av beröm och godis fick han, jag som var supporter fick också godis.

På promenaden runt sjön Trekanten mötte vi Kalle och hans matte. Killarna hälsade på varandra medans jag passade på att snacka lite med Kallematte. Ja, jag tiggde godis också och som en van matte hade hon gotter som jag fick smaka på. Sen kom det en liten vit hund och vi som redan hade bildad en miniflock körde igång ett larm. Matte undrade vad den stackaren hade gjort för att förtjäna en sådan utskällning, men det skall jag berätta en annan gång.