Vecka 24 – 2022. Ofrivilligt dopp i lerdiket och besök i en zoobutik

Veckan börjar med en tur på Sörmlandsleden. Vi tar oss till Helenas etapp där skulle det röjas lite sly. Helena skulle dessutom vräka några getingar vid ett skärmskydd. Eftersom vi är i ett naturreservat får vi lov att vara kopplade.

Troy for ned i ett dike med en väldig fart och började grymtande gräva som en galning. Basse var inte sen i att dyka ned i samma dike. Troy har grävt sig in en bit i växtligheten och man ser bara hans koppel, men han finns där nere. Basse gräver åt andra hållet.

Sorkjägaren är väldigt flåsig efter att ha grävt som en galning i diket. Ha ha ja…. jag vet en som kommer åka på både skägg- och tasstvätt inklusive kamning när vi kommer hem.

På vägen tillbaka till bilarna passade vi på att dricka lite i den rinnande bäcken. Troy sköljde igenom skägget och tassarna. Han undrade om det räcker så för att matte skulle bli nöjd.

Vi skulle nu till ett växthus som ligger i närheten av Basses badstrand. Vi han precis in i bilarna innan ett stört regn kom. Vi hade tur för det hade slutat när vi kom fram. Vi fick vara på fria tassar under tiden tvåbeningarna pysslade med växter. Basse kollar noga att matte vattnar rätt.

Foto Helena Andersson

Nu va…. nu… är botten nådd, på mer än ett sätt. Basse och Troy är upptagna med sorkjakt på ängen ned mot badet så jag passar på att ensam smyga ned i Basses lerdike för att dricka lite. Plötsligt kommer Basse farande i 180, han upptäcker mig där jag står nere vid dikeskanten och han försöker desperat att undvika en frontalkrock. Jag har tidigare sagt i från på skarpen att han skall hålla sig undan från mig när han kommer rusande. I sitt försök att inte krocka med mig står han på öronen, slår en frivolt och landar i lerdiket samtidigt knuffar han till mig mycket lätt. Men knuffen var tillräcklig för att jag skall fara i vattnet och det med hela kroppen. Fatta va…. jag vill inte bada, jag ville bara stå i kanten och dricka lite fint. Evigt sur i dubbel bemärkelse tar mig upp ur diket. Basse tar det säkra för det osäkra och går åt andra hållet.

Foto Helena Andersson

Troy står och tittar på lite han är orolig men jag kommer upp och står där och drypande av lervatten Jag ser ömklig ut men tror ni att jag fick någon sympati. Nä hä da! Matte säger men lilla gumman hur gick det? Vilken fråga, det ser du väl, du ser ju hur jag ser ut. Sen börjar båda tvåbeningarna att skratta. Och jag… jag undrar var är Basse, han skall få han.

Vi går vidare till stranden för det är dags för en mycket kort dopp. Troy simmar så bra att det skummar om honom. Basse kollar noga på sin kompis som han har visat att det är härligt med en simtur. Jag…. ja jag har badat nog för en bra tid framöver.

På väg tillbaka till bilarna får vi snuzzzsefnatt jag och Troy, vi rusar fram i full fart så vi torkar lite.

Titta….smultron, underbart goda solvarma smultron. Jag plockar och njuter. Snart är det dags för de underbara blåbären.

Matte visar Troy smultronen och snart plockar han också. Matte är snäll och låter oss stanna en stund. Ja mattarna plockar lite också. Det finns så mycket att det räcker till alla.

Matte komm igen nu, vi skulle ju träffa Helena och våra kompisar borta vid parkeringen. Skynda dig så vi inte missar dem. Jag håller koll och larmar om jag ser dem. Tänk om vi missar skogsturen, skynda dig. Moha säger matte , lugna dig det är en halvtimme kvar tills vi ska möta dem.

Vi har en härlig förmiddagstur då vi kutar runt på vår favorit äng. Basse stack iväg och hämtade ett revben som han gömt vid ett tidigare besök. Troy som gillar att jobba markerade en stubbe med massor av stora tofskivlingar. Tråkigt nog hade matte glömt osttuben, hur man nu kan glömma den förstår jag inte. Han fick massor av beröm och gotter så han var nog nöjd ändå.

Glömd var strax alla svampar för vi såg en lite råtta springa ned i ett hål. Vi kastade oss efter och grävde där den försvann, tyvärr utan någon framgång. Hade vi inte varit koppelfångar kan jag lova att hade fått tag på den lilla lymmeln.

På vägen tillbaka går man över en liten bro. Vissa badgalningar försöker hoppar i men tvåbeningarna har ett stadigt grepp och korta koppel. Turen avslutades med ett besök vid hundbadet. Sjövatten är väldigt gott och killarna fick sitt dopp.

Troy här: I dag är det visst min födelsedag, 3 år fyller jag. Husse och matte tog med mig till Wilmas godisbutik. Jösses vad med underbara dofter. Inte klokt vad med smarriga saker men varför måste man välja, vi kan väll ta med allt. Jag kollade noga igenom allt för att kunna välja något speciellt.

Hum….. Wilma brukar öppna godisburkarna och plocka ut bitar som hon delar med sig av till oss. Men jag vet inte hur man gör, får be henne visa mig någon gång. Man måste ju kunna få ett och annat litet smakprover, eller hur?

Så nu har jag bestämt mig. Jag sätter mig ned och pekar med nosen på mitt val. Sen gick vi till i kassan och jag sa, två torkade strupar tack. Ser ni dem de ligger där på kassadisken. Hon som stod i kassan har hamnat på rätt plats för hon såg att jag behöver lite godis. Hon hade en hemlig gömma bakom disken som hon delade med sig av. Vilken underbar butik.
På vägen ut nynnade jag:

🎵🎶 Butikskassörskan uti Wilmas zoobutik 🎶🎵 🎵🎶 Hon är så snäll å jag känner mig så glad 🎶 🎵🎶 Jag vill dit å handla flera gånger varje dag🎶 🎵🎶 Hon bjur på godis, å jag tycker hon är bra🎵🎶
Slut från Troy.

Moha tillbaka igen. Det regnar utav bara den så när vi kom tillbaka till vagnen satt vi kvar i bilen tills det blev ett kort uppehåll. Vi han precis in med oss och alla grejor innan det började ösa ned igen. Troy tycker att det enda raka är att gå och lägga sig i kojan. Man blir väldigt trött av regn och shopping. Snart har han somnat och drömmer troligen om godisbutiken för det viffas och voffas. Jag tror att han i drömmen försöker charma kassörskan med sin sång.

Dags för ett besök i ravinen. Lite vatten finns det, sådär så att bäcken blir ett enda lerdike. Matte frågar killarna om de verkligen måste gå i leran. Bah och pyttsan säger de, vad vet ni tvåbeningar om vad en vovve måste och inte måste. Basse sa att det är hinder i bäcken. Troy sa hinder? Då får vi ta en omväg via gångstigen.

Jaha nu har Troy, den lille badmästaren kommit på ett nytt sätt att komma i vattnet, han hoppar i från bryggan. Det var det lite djupare än han trodde för Basse bottnade, men inte han. Han simmade raskt tillbaka till bryggan och han är så stark i frambenen att han tog sig upp själv.

Troy smaskar på ett födelsedagsben som Helena delade ut ett till var och en. En bra tradition att fira viktiga dagar tycker vi.

Kan livet va bättre, på fria tassar i skogen och så får man ligga i skuggan med ett tuggben.

Osttubsstund med Helena. Nu när tuggbenen är uppätna gäller att hålla sig framme så man inte missar något. Tubost är det godaste som finns tycker vi alla fyra.

Väl hemma vid vagnen har Troy däckat ihop på husses säng, han är jättetrött efter dagens röjartur. Jag tror att allt det där badandet tar på krafterna. Jag får ta över vakten tillsvidare. Vi gör gemensam sak grannen Chansa (en schipperke) och jag.

Zzzzzzzzz

Nä nu ger jag också upp, zzzzzzz

Lördag och vi tar en lugn promenad. När vi kommer upp till Heden är det massor av folk där. Det var bakluckeloppis och matte ville hovra runt lite. Vi skötte oss så bra att vi fick lite godis.

Troy intog en bra sten för att kolla på ett gäng som spelade boul. Måste säga att det är mycket konstiga bollar som de har.

Lördagsmys, fick en god tuggsticka och jag kryper in lite med den i kojan, bara för att få vara ifred med godsaken.

Troy väljer att lägga sig på dynan i kvällssolen.

Det har varit en härlig vecka med mycket aktiviteter. Idag, söndag och vi skall strax åka till hundträffen på Klovsten

Ha en bra söndag hälsar.

Moha the bloggdog.

Vecka 23-2022 årets första simtur och kompisrull.

I dag kom sommaren på riktig, 22 grader och rätt mycket sol. Vi minglade runt och tvåbeningarna diskuterade ointressanta saker. Det handlar om något växthus som finns här i närheten.

Efter träffen skulle mattarna till det där växthuset. Alice koppelhållare skulle sätta potatis och vi studerande noga att de gjorde rätt. När vi försökte oss på att gräva upp det tvåbeningarna gömt i jorden blev det ett fasligt liv. Då gick jag och la mig i skuggan.

Ganska snart tröttnade vi på att på håll studera jordbruk, jag menar inte en råtta så långt ögat kan se. Vi övertalade matte och Helena att vi skulle göra något annat. Vi drar ned till sjön och vi fick med oss mattarna. På vägen ner till sjön passade badgalningarna på att ta ett dopp i lerdiket. De luktar inte hallontårta efter dybadet.

Efter lerbadet sprang Troy ned till vattnet och kastade sig lycklig i. Han simmar riktigt bra fast jag förstår inte nyttan med att simma runt i sjön. Han ville inte gå upp och när han inte orkade simma längre simmade in och ställde han sig på botten, där stod han kvar tills det var dags att ta sig en tur till.

Wilma blev lite orolig för Troy och höll ett vaknade öga på honom. Matte sa inte så långt ut, det är långt bort till campingen(den skymtar i bakgrunden).

Lyckorull efter ett bad. Han är inte klok, upp och rulla sig i gräset och sen ner i vattnet upp och rulla igen, om och om igen.

Tommy frågade Troy om han ville prova på att åka fyrhjuling. De åkte iväg en bit men han började gnälla högljutt när de kom för långt iväg från matte. Tommy som kan hundar förstod varför han pep så han vände och åkte tillbaka till oss. Troy är en riktig mattegris.

När de stannade hoppade Troy ned och kutade direkt till matte för att berätta om hur spännande det är att åka fyrhjuling och att Bassehusse Tommy är en trevlig hundmänniska. Nu när det blev ledigt hos Tommy hoppade jag upp direkt till honom för jag älskar att åka fyrhjuling. Jag piper inte när vi åker iväg för jag är helt trygg med att vara med Tommy. Basse var lite avundsjuk men jag sa bara att nähä du nu sitter jag här.

Kolla…..någon har strött ut en massa godis. Det finns massor på en lite större yta så vi får jobba en bara stund för att hitta alla bitar. Att lämna någon yttepytte liten bit kvar finns inte på kartan.

Hmmm här har något vilt haft nattläger. Det finns några smarriga pluttar som vi tänkte ta men då kommer matte och säger äh strunt i det, kom nu så går vi vidare.

Massor av vitspröding, jag och Vilma markerade att vi hittat dem. Det lönar sig att markera vissa svampsorter för vi fick smaka tubost.

Snart kom vi tillbaka till sjön vid campingen och hundbadet, där släcker vi törsten. Vissa nöjde sig inte med att dricka utan skulle naturligtvis bada. De badar så fort en chans ges. De kommer nog få stora simfötter som ankorna innan sommaren är slut. Wilma och jag blötte bara tassarna.

Gå upp nu för en morgonrunda? Nja…. jag vill nog sova en stund till. Jag gräver ned mig bland mattes kuddar. Nej tjata inte…… jag går inte upp.

Vilma sa…. häng på mig nu! Hon tog täten och vi andra hängde på vår leading lady. Ut över ängen gick färden vi stannade till och kutade runt i gräset så vi blev varma. Wilma tog täten igen och ledde oss till Östersjön.

Alice och Basse hoppar i och börjar med en brottningsmatch i strandkanten. De är tokiga!

Ser ni mig i växtligheten på ängen. Matte säger att vi kan ses genom våra öron som fladdrar i vinden när vi hoppar upp för att se över växtligheten. Det är inte så lätt att hålla riktningen när man inget ser.

Dagens lyckorull sker efter ett dopp i sjön, det är rutin för Troy.

Nom nom nom vintermarinerade revben är smasken. Basse har många gömmor i skogarna och som den hyvens kille han är delar han med sig till Troy.

Tjoho…..Troys idol Bärgar Signe och lilla Ragnhild kom till vår camping tillsammans med sin husse och matte. Bärgar Berra och tjejerna stannade till en liten stund hos oss och vi fick hälsa på varandra. Senare på kvällen gick vi förbi hos dem och matte tog en bild på Berra och lilla Ranghild.

Fredagsmys på kvällen. Ett grisöra sitter alltid fint.

Nom nom nom. Matte jag gillar fredagsmys.

Lördag och dags för hundträff. Kolla matte Alice…….och hennes matte kommer. Troy sprang och hälsade dem välkomna! Wilma som för tillfället är koppelfånge höll ett vakande öga.

Tilly (Dalmatiner) kom och hennes husse hade mycket gotter som vi alla fick smaka av.

Matte klappade på däcket och sa, Troy hopp upp och gå runt. Han hoppade upp och gick ett varv på däcket, han fick han lite godis och massa beröm för att han fattade direkt vad han skulle göra. Sen tog han ett varv till runt däcket och satte sig för att få mer godis. Ja jo han fick en godisbit till men det tredje försök resulterade bara i beröm. Basse och Wilma tittade intresserat.

Foto Helena Andersson

Troy och Basse är riktiga kompisar de delar på allt och sticker gärna iväg för bus. För det mesta handlar det om någon sorts spa dvs vård av päls, företrädesvis i något lerdike. Denna gång var det dags för ett gemensamt lyckorull.

En härlig sommarvecka är slut. Ha det bra alla läsare hälsar

Moha the bloggdog

Vecka 22 – 2022 Hundträff, skogsturer och resa med ångtåg

Söndagsnöje är att ta sig till Klovsten och mingla med kompisar. Troy träffade lite nya kompisar. Jag spanade mest efter Tommy.

Sen övergick jag till att umgås med Helena. Hon är alltid mottaglig för lite tigg och det lönar sig.

Troy föll i trans för en stilig storpudel tjej. Alltså han och långbenta tjejer.

Måndag och skogsröj stod på dagordningen. Kolla matte är det inte Helena med hundtaxin.

Jo det är Helena med Wilma och Basse. Så himla kul att vi blir bästa röjargänget. Jack våran campingvärd stannade till och hälsade på oss.

Äntligen är vi på vår favoritäng! Här finns spännande hål i marken att undersöka och det finns utrymme för flockspring. Jag hittade ett mycket spännande hål som Troy undrade vad det fanns i det. Men det är mitt hål bara mitt… förstått?

Matte fick den äran att hålla alla oss fyra i koppel medans Helena försvann bland hasselsnåren. Det luktar nötblod vi blir alldeles tokiga alla vi skäller och försöker komma loss för nu är det spåläggning på gång! Äntligen efter sju år eller så släpper människan oss och vi drar iväg i hundraåttio. Basse och Troy i sicksack längs spåret jag och Wilma söker mer noggrant längs spåret. När vi kommer fram till spårslutet har Helena spridit ut massor av korv bland vitsippor och annan växtlighet som försvårar korvsökandet. Vi håller på en bra stund tills all är hittat.

På vägen till baka hittar Troy några föränderliga tofsskivlingar. Helens öser beröm över honom att han minns från i höstas då vi egentligen bara fixade lite svampsök för att få bilder till Helenas bok. Basse visade Troy att det är viktigt att markera rätt och tydligt för de trögtänkta människorna. Troy studerade noga hur idolen Basse aggerade.

Troy körde sitt vanliga lyckorull innan det var dags att gå hem.

På vägen tillbaka var Basse och Troy i alla lerdiken de kunde hitta. Eftersom matte tycker att han inte direkt luktar hallontårta avslutades skogsröjet med ett besök på campingens hundbad.

Dags gör nästa skogstur. Nu åkte vi till farliga skogen för att hjälpa Helena med slyröjning av en del av hennes ettapp på Sörmlandsleden. När vi kom dit fick vi vara kopplade för vi visade fortfarande skärpt uppmärksamhet mot en bestämd punkt i skogen.

Ganska snart hittade vi relativt färska spår av det vi markerat för. Då bestämde mattarna att vi fortsatt skulle vara kopplade.

Kopplen hindrade inte oss från att söka godis då mattarna glömt osttuberna hemma.

Skogsturen vart ganska lång så vi fick rasta vid en sjö.

Alltså det är något där borta, det luktar mycket spännande men förbjudet.

Troy sa bestämt till att nu måste vi få godis vi har gått jättelångt. Hur skall vi orka om vi inte får fylla på energidepåerna.

När vi närmade oss bilarna var Troy väldigt bestämd att han bara måste ned för en slänt. Där nere fanns det en liten rännil av geggig grönt vatten som enligt honom var ljuvligt.

Hemma vid vagnen lade vi oss att sova, ja jag menar efter 5 km promenad i skogen orkar man inget annat.

Lördag och det blev en härlig utflykt till Ångans dag i Mariefred. Det är väldigt trevligt att hänga ut genom fönstret när man sitter tryggt i husses famn. Alla dofter bara kommer av sig själv.

Vi hoppade på tåget vi Läggesta för att åka till Mariefred en tur på cirka 20 minuter. Kolla en massa Bambi en hel äng full.

Så kom vi till Mariefred och där spelade en mässingsorkester för fullt. Det är något med deras musik som lockar fram en känsla av att vilja sjunga med. Matte hyssjade oss och sa att det nog inte skulle uppskattas med vårt ylande. Hon är fånig vår matte, vem skulle kunna misstycka med vår skönsång.

Man blir väldigt törstig av att åka ångtåg. Vi drack ur varsitt stort glas med vatten.

Vi ankommer till Läggesta igen där vår bil står står parkerad. Det är dags att åka tillbaka till vagnen. I morgon söndag är det dags för hundträff igen.

Ha det gott alla läsare så hörs vi av nästa söndag hälsar.

Moha the bloggdog.

Vecka 21 – 2022. Fontänbad och misstänkt farliga saker i skogen.

När vi tog en fm tur runt Mälarens stränder kom vi till bryggorna vid båtklubben. Där vid ett träd luktade det misstänkt, det luktar råtta. Attans oturligt det gick inte att komma ned i det lilla hålet så vi fick fortsätta utan att kunna fånga ett mellanmål.

Nej sa matte du får inte gå i längre!

Vi träffade en stilig kille vid namn Jackson.

Sen tog Troy täten och visade bestämt hur vi skulle gå. Vart är han på väg ja ingen svår fråga. Fick han inte simma iväg i Mälaren får man ta ett bad i fontänen tycks han säga.

Har ni sett va? Nu är det troligen sommar frilla på G och i högen ligger delar av mina stackars tassar. Fåna dig inte säger matte. Jag fånar mig inte så det det så.

Så lämnade vi stan med alla hemska saxar och dylika saker. Vi skulle ut med skogsröjargänget. Mattarna skulle klippa sly på sörmlandsleden och vi på vårt program stod viktiga saker som bara vi hundar förstår.

Basse hade ett smaskigt ben gömt och han visade Troy det lite retfullt. Troy stod och suktade för ingen tackar väl nej till en rådjursskalle.

Basse lämnade skallen till Troy som tog den och han höll på att reta gallfebern på mig genom att stolt visa godsaken men utan en tanke på att dela med sig.

Nå ja jag var egentligen inte så intresserad av rådjursskallen. När vi gick vidare så gömde Troy den tills vi kommer hit nästa gång.

Plötsligt kände vi alla fyra att det fanns något oroande borta i skogen. Vi blev snabbt koppelfångar för mattarna tyckte det var konstigt att även jag och Wilma markerade fara. Jag intog min bästa pose för viltvarning. Det gör jag genom att stå med ena framtassen lyft, svansen spänd och morra från djupet av min mage. Lite längre fram hittade vi en misstänkt hög som innehöll pälsrester. Troy nosade försiktigt på håll men ryggade undan högen. Mattarna kom överens om att vi skulle fortsätta promenaden kopplade.

Vi fortsatte promenaden och kom fram till Staven. Vi skulle egentligen fortsätta bort till Helvetesporten men det började regna lite lätt. Tanken var att mattarna skulle röja lite sly på Helenas etapp men det får bli vid ett senare tillfälle.

Kolla vilken tur att vi gick hit trots att det börjat småregna. Jag hittar en egen plats med blommor av tubost. Det tog en stund att få bort allt.

Gemensamma insatser för att komma åt det som finns där nere i hålet.

DET REGNAR!!! Jag behöver inte gå ut. Kom igen när det är uppehåll. Förstår inte vad människan absolut skall ut i oväder.

Nu är veckan slut. Ha det bra alla där ute i cyberrymden hälsar

Moha the bloggdog.

Vecka 20 -2022 Röj i ravinen och bad i fontänen

Söndag och då är det hundträff på Klovsten. Matte och Troy leker lite med agility hindren han får vippbrädan i balans och står och gungar fram och tillbaka. Han får lite godis av matte.

Foto Helena Andersson

En av mattarna hade några barn med sig och de kastade lite boll med oss.

Troy hittar en liten kille som han vill gosa med. Han ålar sig och visar tydligt att han vill bli kliad på magen.

Fido och jag minglar lite med varandra. Han är av rasen Lhasa Apso och är en väldigt trevlig kille som bara vill leka och busa.

Troy hittar en rolig leksak men jag tar hand om den och vi kutar till matte för att visa den. Kanske kan vi ha lite byteshandel leksak mot godis.

Innan vi går hem till vagnen kör Troy med ett lyckorull. Vi skall hem till stan för ett snabbesök innan vi åker tillbaka till vagnen.

Äntligen tillbaka i Malmköping och har vi åkt med skogsröjargänget till den härliga ravinen för en promenad. Det var länge sen vi var här. Det rinner en liten å på botten av ravinen med gott vatten och sidorna är fulla med vitsippor.

Helena och Wilma hade ett hemligt samtal.

Sen försvann Helena ner i ravinen. Wilma höll ett öga på henne och vi väntade strax bakom.

Något sorts bo som Troy bara måste undersöka. Han grymtar och gräver om vart annat.

Framme vid sjön och badgalningarna hoppade i. Fy tusan vad kallt det var i vattnet men det hejdade inte dem.

När de kom upp ur vattnet hade Troy ett bestyr med att torka sig. Han kutade runt, ruskade sig och det hela avslutades med ett lyckorull.

Kom igen sa Wilma nu tar vi ett flockspring. Vi rusade runt som galningar ett litet tag.

På vägen tillbaka till bilarna smög jag undan lite för att i lugn och ro dricka av det ljuvliga vattnet i ån. Jag ser noggrant till att inte blöta ned mig.

Hemma i stan och när vi kommer hem efter en långpromenad ser vi att husse sitter utanför vår port och väntar på oss. Matte släpper kopplen och vi springer så fort vi kan. Jag blir lite sur för Troy springer fortare än jag fast jag tar i allt vad jag kan hinner han fram före mig.

Vilken överraskning vår bästa granne Eva sitter där också.

I parken mötte en söt mops som heter Saga. När Troy lugnat sig kunde vi mingla lite. Hon var bara 6 månader och väldigt pigg på bus.

Daphne är lite äldre och orkar inte gå så långt så hon får åka i vagnen.

När vi gick förbi huset där Kalle bor dök han plötsligt upp i ett fönster. När han såg mig började han sjunga en vacker serenad.

Vi gick vidare och tittade lite på vattenfallet. Troy vill i men det säger matte nej till.

Kolla skrek jag, där kommer Kalle med sin matte. Skynda på matte nu går vi över gatan så jag får hälsa på min beundrare, han som sjunger så vackert för mig. Kalles matte hade riktigt gott godis som vi fick smaka.

Nu är veckan slut. Ha det bra hälsar

Moha the bloggdog.

Vecka 19 – 2022 Hundträff och hem till stan ett kort tag

Hundträffen på Klovsten är trevlig. Det kommer många olika sorters hundar. Vi umgås och har kul. Vi tigger också av den som har en hand i någon ficka.

Vissa är mer intressanta andra och ibland behöver man skaffa sig ett gentleman’s agreement. Lite spänt var det men det mellan dem men de kom överens.

Sen körde vi igång med ett flockspring. Jo Troy är med, man kan skymta honom.

Jag för min egen del tar plats i Tommys knä och vi sitter på hans fyrhjuling.

Hum… sa Troy Majken (corgi) upptäckte någon som gick utanför tomten och hon satte iväg i full fart medans hon gapade för att vad hon kunde. Matte sa till Troy med ganska skarp stämma att STANNA. Över under alla under…. han löd men hade hela tiden skarp uppsikt utifall han skulle behöva göra en insatts. Troy börjar lägga av med en del av sina tonårsolater.

Dags för skogspromenad och då måste vi berätta för Helena att vi svältande hundar behöver mycket gotter. Helena är mycket förstående och vi får ett nödvändigt energitillskott för att kunna rasa runt.

Mycket spännande finns det att nosa på, hmmm här har det nog gått både räv och vildsvin kanske en och annan hare också.

Basse kom och hämtade Troy. Häng med så drar vi ned till sjön och badar. Ja visst sa Troy och så stack de iväg ned till sjön.

Troy njuter i fulla drag av att hoppa i och gräva i botten. Fast det är kallt i vattnet hålller han på en bra stund. Basse gör samma sak en liten bit bort. Viktiga saker säger Troy. Viktiga säger Basse.

Jag sätter mig på säkert avstånd till sjön och väntar tills badgalningarna blir klara. I solen är det härligt varmt.

Basse och Troy hjälps åt att gräva i ett sorkhål. Jag avvaktar lite för att se om det kommer upp något mellanmål.

Så ser man ut när man sökt efter sork på en äng.

Skogsturen avslutas med ett gemensamt besök i vårt favoritdike för att dricka lite vatten innan vi går hem till campingen.

Efter skogsröj med kompisar är man trött riktigt trött. Matte säger men hur sitter du lille vän?

Matte vad gör vi här hemma i stan? När skall vi åka tillbaka till vagnen?

Efter ett snabbt besök i stan återvänder vi till campingen och på sin nybyggda trall sitter Daphne och har koll på omgivningen. Hon är en störtskön brud tycker Troy.

MEN vad har de gjort med vår skog! Den är borta, helt borta. Mitt i allt finns en gammal husgrund.

Kom igen säger Wilma jag vet var skogen finns, vi knallar på och lämnar kalhygget bakom oss.

Väl inne i skogen skulle Helena jobba lite. Hon är ansvarig för en etapp på sörmlandsleden och nu skulle markeringarna bättras på. Matte röjde lite sly.

Vi kom fram till en bergsskärning som kallas helvetesporten.

Vi passade på att ha lite skogröj och några rövare såg vi inte till.

Det fanns en massa små vattenhål som Troy bara måste bada i. Basse var i ett annat hål strax intill. De två är verkligen goda vänner.

Hemma i vagnen somnar vi, jag i soffan och Troy i en stol med mjuk dyna. Han fryser lite så han får matters tröja på sig och då grymtar han förnöjt.

Idag var det loppis på Heden, matte tyckte vi skulle passa på och träna lite på att gå fint bland folk. Vi skötte oss båda två och då får man en eller två karameller. Det fanns inget spännande för oss och matte köpte inte något.

Vi träffade en familj som utbröt, åh titta två schnauzrar. Vi umgicks lite med dem och Troy ville prompt hälsa på den som satt i vagnen. Det fick han under mammans överinseende. Jag minglade lite med familjens hund som var väldigt trevlig.

Vi tog turen förbi spårvägen som hade sin första trafikdag i dag. Många spårvagnar var utkörda och stod på rad.

En liten kille som heter Lukas är ofta är på campingen. Troy och han tycker väldigt mycket om varandra. De kramades och pussades när de plötsligt möttes. Båda blev glada att ses och Lukas frågade matte om var Troy tycker om att bli kliad. Matte gav några tips om hur man umgås bäst med hundar och Lukas lyssnade noga. Matte sa att du är väldigt duktig med hundar och Troy var nöjd med att träffa sin kompis Lukas

På slutet av vår em promenad mötte vi två schnauzerkillar Calvin och Hugo. Vi umgicks lite. De är lite äldre än oss och de försökte lära Troy lite hyfs och värdighet. Troy lugnade ned sig och ganska så snart var vi en flock.

Nu är veckan slut och vi skall iväg på hundträff. Ha det gott hälsar

Moha the bloggdog.

Vecka 18 – 2022 Vildsvin och lerdiken i sörmlandsskogen

Söndagsträff på Klovsten. Troy älskar att reta Inez som tycker att han är en liten buse som skall sättas på plats. Han kan helt enkelt inte låta bli att springa fram och nosa lite på henne. Hon skäller på honom och visar en halv huggtand, då kutar han i väg för att en kort stund göra något annat. Matte försöker göra saker med honom så han glömmer Inez. Han är väldigt förtjust i vippbrädan så de håller på med den en stund. Men efter lekstunden återgår han till att under stundom reta Inez.

Foto Helena Andersson

Matte har trasslat in sig våra långa koppel, de är 4 m så det blir mycket trassel. Jag får göra en insatts för att reda ut härvan. Husse tittar intresserat på medans Troy gosar med Tommy.

Foto Helena Andersson

Hundarna får syn på något intressant borta vid infarten och gör sig redo för att dra iväg, men de struntar i det för matte ropar ”Godis……kom får ni smaka”! Matte har torkade kycklinghjärtan som är supergoda så alla sitter väldigt fint och tar godiset försiktigt. Det intressanta vid infarten var glömt.

Foto Helena Andersson

Efter en skön kväll i förtältet och en god natts sömn skulle vi ut på förmiddagspromenad. Kolla där kommer ju våra bästa vänner! Ut i skogen skall vi gå 🎵🎶

Den här gången fanns ingen is i vårat favoritdike. Basse den token ägnar sig åt att doppa ned nosen under vattenytan och sen blåsa luftbubblor. Troy har redan varit i och plaskat. Jag går i precis i kanten för stt dricka av det ljuvliga vattnet.

Sen var det röj på ängen. Plötsligt stack Basse och Wilma iväg in i skogen, Troy försökte hänga på men blev efter så han kom tillbaka, jag tror att han tyckte det var läskigt att vara helt själv. Mattarna stod och ropade på Basse och Wilma som vi kunde höra hur de skällde. Väl tillbaka blev vi alla kopplade och vi fortsatte över ängen. Åh jä…..ar säger matte plötsligt för ett vildsvin kommer ut ur skogen. Den är ensam där den springer ut en bit på ängen och tvärstannar. Vi fyra får totalt hjärnsläpp och vrålar allt vi kan. Grisen, som troligen är en ung galt, tvärvänder och rusar in i skogen igen. Nu beslöts att resten av promenaden skulle ske med oss kopplade. Grisen försvann och vi kunde inte märka av den igen.

Vi gick ned till sjön för en paus. Troy svalkade av sig och Basse badade strax bredvid.

Det finns mycket att undersöka i strandkanten. Vet ni, när barken är så där lite murken då är den väldigt trevlig att gnaga på.

En omkullfallen trädstam går inte att gå förbi utan lite balansgång. Sådana svåra saker kräver gotter.

Matte tog tag i alla koppel och höll i oss och så försvann Helena iväg. Vi vet att hon lägger ett spår som avslutas med en massa små bitar av köttbullar och annat gott. Vi tjuter av förväntan och efter en hel evighet kommer hon tillbaka. Den där grisen är nog halvvägs till Gnesta nu pga det liv vi för. Nu sätts mattarna på prov dvs att hänga med oss när vi är kopplade. Jag går lugnt och metodiskt tillväga, följer spåret i en rak linje. Troy far fram i ett zigzag mönster. Vi kommer alla fram samtidigt till spårslutet och påbörjar letande efter de supergoda köttbullarna.

Vitsippor överallt matte tycker att det är vackert och det gör jag också.

Skogsturen var lite spännande och väldigt rolig men lite tröttande. Troy sätter sig på en vacker plats och filosoferar lite i den värmande solen. Efter en liten vilostund är det full fart igen.

Hemma i stan igen. Troy skulle absolut till fontänen och kolla om det fanns något vatten i den eftersom han inte fick bada i diket vi gick förbi. Nähä det är nog vår men vattnet släpps nog inte på förrän det blir sommar.

Lilla söta Billie ville gärna smaka på vårat supergodis. Hon fick några och försökte sen få några till men matte kan vara bestämd och säga att nu är det slut, det är tomma handen.

Dessa retfulla ekorrar, nu sitter den och tjattrar där uppe, jag kan riktigt höra hur den sjunger att du kan inte ta mig. Jag blir galen, kom ner hit du skall du få se på andra bullar.

Även om jag älskar min husvagn är det ganska så mysigt att ligga här i fönstret i stan och smaska på en Dentastix

Tillbaka till husvagnen. Dags för en fm. promenad och vi går ut till vägen för att möta våra kompisar.

Skogen är full av dofter som måste undersökas och det växer massor av vitsippor som är fina att titta på. Plötsligt sticker Troy och Basse iväg ner i en liten sänka. Där nere rinner det en liten bäck som är väldigt badbar.

Troy är så lycklig när han får vara på fri tass i skogen. Då kan han bada i lerdiken och gräva efter råttor. Ibland rinner lyckokänslan över och han kör igång med ett lyckorull.

Basse och Troy slickar i sig ostblommor. Som kompisar de är delar de lika så inget bråk om tubosten uppstår. Wilma och jag märker inget för vi är på spaning efter en ekorre som klättrat högt upp i ett träd.

Basse vaktar Troy som fått nos på ett råttbo. Att gräva är väldigt viktig sysselsättning och de måste man få göra ostört.

Håll er undan! Viktigt arbete pågår här!

Snart var råttbot glömt för Wilma hade hittat alldeles färska ostblommor på ett annat ställe och det kan man inte motstå. I bland är det lite underligt att ostubsblommorna plötsligt finns där när man håller på med något mattarna inte gillar. Jag tänker avledning byteshandel eller nått sådan.

Mattarna ropade på killarna som verkade att ha drabbats av plötslig dövhet. Jag var och hämtade dem och motade dem före mig. För jag vet att det vankas beröm och gotter när man är duktig och gör som dom säger.

Vi sover som stockar hela natten. När vi vaknar regnar och blåser det men vi tvingas iallafall gå ut för att sköta om morgontoaletten. Tillbaka i den härligt varma vagnen går vi direkt till sängarna och lägger oss igen. Vi är lite kalla och fryser så vi får en varm handduk som filt.

Troy som aldrig fryser annars tycker också att det är kallt men med filt på sig slutar strax hans frossbrytningar. Vi stannar i sängen fast matte fixar med frukost. Vi skulle egentligen gå på hundträff nu på lördag fm. men vi meddelar matte att vi skjuter upp det till imorgon.

Fast det fortfarande regnar och vi äntligen har blivit torra och varma ska vi absolut ut på en dassrunda. På vägen tillbaka hittar jag ett spår som luktar råtta. Jag kallar in supergrävaren Troy som hittar ingången till deras bo men matte tycker att vi skall strunta i det och gå hem till vagnen istället.

När vi är hemma igen är vi genomvåta och vi fryser. Matte frotterar oss och sätter upp värmen på gasolkaminen. Vi lägger oss i soffan bredvid varandra och får dela på en filt. Nu går vi inte ut mer, fattar du det matte. Inte så länge det regnar och blåser iallafall.

Lördagskvällen avslutas som den ska med lördagsmys dvs varsitt grisöra.

Nu är veckan slut och våren har kommit en liten bit till på väg. Solen tittar fram och vi går till hundträffen. Här kommer det må bra hälsningar till er alla från.

Moha the bloggdog


Vecka 17 -2022 Råttor i parken och monster i skogen

Mysko kille det där, den måste vi undersöka. Tanken är nog att han skall vakta odlingen. Han rörde inte en fjäder, det var en stencool kille.

Någon hade gjort rondellhundarna fina inför påsken och nu satt fjädrarna fortfarande kvar.

Husse stack iväg före oss, han skulle till Liljeholmen för att kolla på ångtåget. Vi gick dit och letade efter honom. Men vi kunde inte se honom någonstans.

Troy fick upp ett spår på husse och ledde oss till vår bil som stod parkerad i närheten. Det visade sig att det var så kallt ute att husse gått till bilen, vilket matte visste men inte sagt något till oss.

Häråt sa Troy

På promenad nere i Vinterviken och då träffade vi Happy. Troy såg henne på långt håll. Det är något speciellt med att möta andra snuzzar.

Kolla de tränar på att gå fint. Det går ganska bra ända tills den såg oss. Matte säger att vi skall vara tysta och inte reta den för de har skola.

På Rävudden fans det ostblommor på det stora betongbordet. Det tog en bra stund att äta upp alla blommor. Alltså vi båda gillar verkligen tubost.

Sen fortsatte städningen nere på marken, inte lätt att hitta alla små kycklinghjärtan som låg utspridda där.

Matte tjöt Troy, det simmade något här vid mina framben sen stoppade han ned nosen och hög till i vattnet. Ja sa matte det var nog en liten löja men den är nog långt borta nu. Han blev gruvligt besviken på att han inte lyckades fånga den.

Det finns fler badgalningar. Fy tusan vad kallt.

Matte vad är det för en gubbe? Har man full koll på omgivningen kan man hitta konstiga saker

När vi är ute på kvällsturen och vi går förbi ett buskage när vi plötsligt känner att här luktar det råtta. Vi dyker med huvudet före in i buskarna. Mycket riktig ut ur buskarna kommer en jätteråtta ,en brunråtta, farandes. Vi försöker hänga på den men blir sinkade av att våra koppel fastnar i buskarrna. Matte trasslar loss oss och nu följer vi råttans spår, det går undan. Troy hittar snabbt ingången till boet under ett träd. Han börjar omedelbart att frenetiskt gräva, han gnäller, morrar och små gläfser. Matte tänkte filma men hittade inte filmfunktionen på kameran så ni får nöja er med en bild.

Tillbaka på campingen och vi hälsar på hos en granne som håller på och sätter upp ett förtält. Troy älskar barn och han sätter sig hos dem, han är väldigt försiktig. De har ett stort puss och kramkalas. Jag backar lite för jag känner mig osäker på barn.

Basse hittade ett skelett, en skalle. Han visade det för oss och gnagde lite på det. Mattarna trodde att det nog var ett rådjurshuvud.

Efter ett tag lämnade Basse över skallen till Troy som omedelbart började gnaga på det så det krasade. Det hela slutade med att Basse och Troy gömde godsaken i skogen en liten bit vid sidan av skogsvägen.

Dags för utdelning av promenadpoletter! Wilma som varit på en egen liten utflykt kommer springandes för hon vill inte missa sin del av det goda.

Så kom vi till en plats som tydligen skulle fungera bra för fotografering. Ganska ljust och utan några skarpa skuggor.

Det skulle tas en bild kopplat till Helenas bok. För att vi skulle bli bra på bilderna dvs att vi sitter fint och tittade in i kameran utförde hon en konstig dans, med osttuben över huvudet sjöng hon en knasig visa. Vovvarna titta här, här finns osttuben tralala lala la.

Foto Helena Andersson

Vi satt och tittade förundrat på matte, vad gör människan? Helena skrattade så hon höll på att ramla av stenen. I slutänden blev det en bra bild men man får vara tacksam för att vi är ensamma i skogen. Några vilda djur lär det inte finnas här nu efter detta spektakel. Matte blev väldigt nöjd med bilden. Varför Helena ser så glad ut vet ni nu.

I skogen finns det små råttor dvs möss och Troy måste undersöka ett bo han fått korn på. Men det var övergivet så det var ingen idé att ödsla någon tid på det.

Stopp stanna, ser ni det sitter ett vidunder där i mossan!

Jag blåser upp mig och avger ett rysligt morr ända nere från magens djup. Passa dig du monster innan jag går till anfall för jag skyddar min flock.

Äsch sa Troy, det är ju bara en sten. Han hoppade upp på den för att visa att den verkligen inte är farlig. Vid närmare kontroll visade det sig att där fanns massor av osttubsblommor, märkligt!

Troy och Basse stod sida vid sida och stirrade bort mot något de såg eller hörde. Troy stod med höger framtass lyft och a lla muskler spända. Nähä du sa mattarna och så vart killarna koppelfångar. Vi gick en bit innan de lugnat ned sig så pass att de fick vara på fria tassar igen. Efter tre timmar i skogen avslutar vi turen med att dricka vatten ur ett dike. Skogsvatten är riktigt gott! Och jag börjar bli trött så det är skönt att kunna knyta sig i bilen.

Efter långa turer i skogen är det mysigt att somna under en virkad filt med mattes hand på ryggen. Zzzzzzz


Snart kommer Helenas bok ut där vi är med. För dig som vill ha den kan man lägga en bevakning på den på både Bokus och Adlibris. Skriv lär hunden söka svamp – mer än bara kantareller! i sökrutan så kommer boken upp och där kan man klicka i bevakning

Nu är veckan slut. Vi skall åka på hundträffen i morgon fm men det skriver jag om i nästa veckas blogg. Ha det bra alla där ute i cyberrymden hälsar.

Moha the bloggdog

Vecka 16 – 2022 Årets första skogsröj

Söndag och dags för hundträff på Klovsten. Kommer du då matte skynda dig, alla är nog där redan, skynda på nu. Äntligen blir hon klar och vi har fått på oss halsbanden med GPS.

Min kompis Helena och hennes Wilma var redan där! En massa kompisar vi känner från tidigare träffar men också några nya.

En ny bekantskap för oss var långbenta Velvet. Hon var väldigt tjusig tyckte Troy som är förtjust i långbenta brudar.

Troy och lilla glada Fido hade inte setts på länge så de hade mycket att snacka om. Alice passar på att ta ett ryggrulll och jag, jag minglar med alla andra.

Inez matte var väldigt populär, många sitter riktigt fint i stor förhoppning om att det kommer delas ut lite gotter. Alla fick en godbit och efter det startade minglet igen.

Så kom Tommy åkandes med sin fyrhjuling. Troy skulle absolut prova på att sitta på förarplatsen. Jag höll ett vakande öga på honom.

Sen var det dags för mig att inta min favoritplats. När andra hundar närmade sig höll jag dem stången genom att visa mina fina tänder.

Några hundar drog iväg till badstranden bakom Tommys hus. De blev hämtade av sina mattar och lilla Rosso fick åka fyrhjuling tillbaka till träffen. Flera av dem hade våt päls så de hade nog badat.

Hemma vid vagnen somnade vi och sov gott efter en härlig förmiddag. Troy sover med ett halvt vaktöga öppet. Det var mycket folk på campingen i det otroligt fina vädret så det var mycket att hålla koll på.

Vad …. är det redan morgon? Nä jag tänker inte gå upp och gå ut blir det inte tal om, jag vill sova lite till. Det är rent märkligt vad man sover gott i husvagnen.

Äntligen är det bästa skogsröjargänget samlat. Vi möttes på parkeringen utanför campingen och efter att vi hälsat på varandra gick iväg mot skogen. Snart är vi framme vid vår äng och då kommer vi att få springa på fria tassar.

Wow det är fullt av vatten i vårt lerdike. Det ligger lite i skuggan så diket täcks av lite is. Basse trampar igenom för att få tag på lite dricksvatten. Troy går ut på isen och matte säger akta dig du kommer trampa igenom. Han fortsätter gå och mycket riktig brister isen och han sjunker ned lite men med ett jätteskutt kommer han upp på fast mark.

Vår härliga äng, solen skiner från en klarblå himmel och det är varmt i luften cirka 18 grader. Vi letar efter sork en stund sen har vi lite flockspring innan vi går vidare till skogen på andra sidan ängen.

Så var det dags för godissök bland löven. Man får verkligen använda nosen för att hitta de små godsakerna.

Livet är toppen, isen är borta på stora sjön och man kan bada. Jag håller mig dock på det torra men badgalningen är naturligtvis i. Alldeles bredvid oss är Basse i och badar. Alltså vad är det med dessa killar som inte kan motstå vatten.

Matte säger Troy där han står och soltorkar lite efter att ha varit i det iskalla vattnet. Matte jag tycker om dig, sen springer han fram till henne och stryker sig mot hennes ben.

Livet är alldeles hunderbart tycker Troy. Först ett dopp i sjön sen ett rejält ryggrull i mossa och torra löv. Men kära vän säger matte, så du ser ut.

Foto Helena Andersson

Rätt vad det var hittade vi ett mjukostträd som stod i full blom. Basse som var iväg på lite egna äventyr kom direkt och ville smaka lite han också. Sen stack Basse iväg igen han hade hittat något smaskigt han inte ville visa oss. Vi andra stannade vid våra mattar och tur vad nog det för det som Basse smaskat i sig gjorde att han mådde illa och kräktes under natten.

Basse hittade ett underbart vintermarinerat revben. Troy stod en stund och tittade på Basse medans han gnagde lite. Som den kompis Basse är lämnade han över benet till Troy efter en stund.

Troy tar glatt över revbenet och vill stanna en stund för att gnaga lite på det. När han gjort det ett litet tag gick han lite avsides och gömde det tills vi kommer tillbaka. Alla hundskogar borde ha lite ben gömda här och där.

På vägen tillbaka till campingen återkom vi till vårt vattenfyllda lerdike. Vi är alla jättetörstiga efter skogsröjet. Detta isiga dikesvatten är utsökt gott.

Tillbaka vid vagnen och Troy däckade ihop i en av stolarna med hakan på armstödet. På så sätt kunde han ha lite koll på campinggästerna medans han vilade. Det tar på krafterna med skogsröj.

Jag intar en plats i soffan med mycket kuddar där jag riktigt an gos ned mig. Var vänlig och väck mig när det är dags för middag, zzzzzzzz

Hemma i stan igen och vad händer då? Schamponering, en dubbel sådan också! Sen hamnade man på trimbordet, matte säger att det är dags för vårfrisyr. Alltså vad är det med mattar? Är det inte vatten och sånt där äckligt schampo så är det saxar och kammar. Kolla vilken hög det blev.

Nere vid båtklubben är det full aktivitet det är stor sjösättning i helgen. Några höll på och satte i sina båtar lite tidigare. Vi tyckte det var lite spännande att titta på dem som rörde sig på bryggorna.

I dag fyller jag 4 år. Vart tar tiden vägen säger matte som fortfarande ser mig som sin gosiga valp. Det gör inget att hon tycker så för då kan jag fortfarande slippa undan med lite bus. Vi åkte till Hanvedens IP och träffade söderortsgänget. Ett bra sätt att fira sin födelsedag.

Troy och jag har lite avstämningar under promenaden bl.a. för att hålla rätt på matte. Sen springer vi iväg och minglar med de andra. Troy och lilla söta Luna hade en träff. Hon är väldigt lik mig t.o.m. matte tar fel på henne och mig en kort sekund

Plötsligt kommer Troy och är våt på tassar, ben och mage. Han har hittat ett dike med vatten och när matte inte såg något var han i och plaskade runt. Ja ja suckar matte, han var iallafall ren i två dagar efter badet.

En vecka till har passerat och det har på det hela taget varit en bra vecka. Vintern är på väg bort och nu stundar en härlig vår och sommar. Ha det bra hälsar.

Moha the bloggdog.

Vecka 15 – 2022 Våren är på gång

Äntligen uppehåll och lite solglimtar! Det är väldigt trevligt väder så vi tar en långpromenad. Vi var ute i nästan tre timmar och 7 km blev det.

Lite spaning efter ekorrar längs vägen hinner vi med. Det är min kompis Wilma som visat mig hur man gör. Jo då den är där uppe, jag ser den.

Nu är det nog vår iallafall. Det porlar i diket som går längs med Lillavägen. Troy är överlycklig för han fick gå i och plaska med tassarna. Han går en bra stund där nere i vattnet tills matte säger att nu får det räcka, du blir kall.

Efter att ha varit ute på promenad i nästan tre timmar är det skönt att ta igen sig i soffan. Jag hoppar upp och lägger beslag på två stora kuddar. Zzzzzzz

Matte och Wilmamatte Helena hade någon ide om att hjälpa våren på traven genom att utföra någon sorts soldans. Trams säger jag. Matte hon far runt och åbäkar sig på vår inglasade balkong. Moha jag vårstädar säger hon. Men sen, trot det om nu vill, när vi går vår kvällspromenad är det härligt väder, sol och inte så kallt. Det är läge för att sitta en stund i solen på bänken nere vid sjöberget, mysigt mycket mysigt. Matte och Wilma matte Helena fortsätt ni att dansa soldansen ni för det verkar fungera!

Tvärstopp norrut på Essingeleden.

Förste trafikinspektör Troy håller koll på att alla sköter sig. Han undrar säkert om Bärgar-Berra är där och om han har med sig Bärgar-Signe och lilla Ragnhild?

När jag skall göra tvåan tar det tid så Troy sätter sig och väntar tålmodigt tills jag är klar. Jag menar att man kan inte dassa var som helst det är viktigt att platsen är rätt.

Nu är all is borta på Trekanten och då anser Troy att det är badbart men så tycker inte matte. Han fick iallafall gå i lite, så pass mycket att han kunde gräva lite i botten.

På kvällspromenaden träffade vi vår kompis Viktor. Han gillade vårt smarriga godis och ville gärna ha några bitar till.

Vad skådar mitt spanaröga! En katastrof i koppel! Det är så man inte tror sina ögon.

Nu är det något på gång. Det packas i väskor och våra GPS-SÄNDARE packas också ned. Kan det vara dags för att åka till vagnen? Matte säg att det är så för det är det bästa jag vet.

Troy börjar fatta nog att det är en tur till vagnen som står på dagordningen. Han kollar noga att allt är packat. Godis, grisöra, torrfoder allt är med då kan vi åka.

Äntligen äntligen nu startar husvagns-säsongen. Helena och min bästa hundkompis Wilma kom och hälsade oss välkomna. Efter en stund kom Tommy och Basse. Jag fick ett supersmarrigt ben av Helena som jag vägrade släppa. De andra smaskade i sig sina jättefort så då gäller det att ha koll på mitt. Jag hör att de talar om hundträffen som vi skall gå på i morgon och sen på måndag är det dags för årets första skogsröj.

Efter en lång dag med mycket vårfixande på vår husvagnsplats är det mysigt att gosa sig i soffan. I morgon är det hundträff så det är läge att vila upp sig.

Nu är veckan slut. Ha det bra i vårsolen.

Hälsar Moha the bloggdog.